Jag tar tillbaka och hävdar motsatsen! Eller: Bokmässan 2011.

Jag hävdade ju att jag inte skulle gå på Bokmässan i år. Sedan visade det sig att Gustav ville gå, att jag visst hade tid och pengar (lite i alla fall) samt att söndagens seminarier ingick i entrébiljetten. Det avgjorde saken.

Här är Gustav, my brother from another mother. Vi flanerade fram och tillbaka, fram och tillbaka mellan alla montrar. Vi såg några kändisar som gick lösa: Alexander Schulman, Plura och Herman Lindquist. Vi såg två jättelånga köer. Den ena ledde till Maria Montazami, den andra till Don Rosa. Gustav köpte två böcker. Vi gick förbi Strinbergssällskapets monter och jag glömde att tipsa dem om Strindberg and Helium.

Sedan gick vi på två seminarier. (Tyvärr missade vi Herta Müller.)

Det första hette En kör av kvinnliga röster. Det leddes av Eva Witt-Brattström som via den fantastiska tolken höll ett samtal med vitryska författaren Svetlana Aleksijevitj. Hon har under trettio år skrivit fem böcker som behandlar åren efter Sovjets fall. Det var mycket tal om krig och på vilket sett det har påverkat människorna där. Inför varje bok intervjuade Aleksijevitj minst femhundra personer. När Gustav hörde det höjde han på ögonbrynen och väste: "Du är värsta såpförfattaren i jämförelse!" Helt sant. 

Väldigt bra seminarie, Aleksijevitj verkar vara en stark kvinna med knivskarpt intellekt. Ibland var det svårt att hålla tråden, det blev upphackat eftersom det var både på ryska och svenska. Vi var mycket imponerade av tolken. Hon stakade sig knappt!

Efter det gick vi på Jan Lööf berättar om sitt liv som bilderboksmakare, ett samtal mellan Jan Lööf och Rolf Classon, förläggare.

Såhär såg Lööf ut när han fick reda på att han skulle ställa ut på Konstmuséet i Göteborg. Förvånad, påstod han själv. Bilden såg inte så obehaglig ut i verkligheten.

Det här var ett ganska dåligt seminarie. Lööf erkände i början glatt att han inte hade förberett sig alls, något jag tycker är rätt nonchalant när man sitter i en föreläsningssal som rymmer ett par hundra besökare. Det var ett osammanhängande samtal, som berörde ämnen som kunde varit intressanta, som hur man definierar konst, hur Lööf ser på konst, om hans eget bildspråk, tekniker han använder sig av när han jobbar och så vidare. Istället blev det hastiga nedslag. "Jag återkommer till detta senare.", sa Lööf flera gånger, men jag upplevde inte att han tog upp tråden igen. Det var på det hela taget lite gubbigt.

Vi flanerade lite till och jag hade turen att springa på Matilda, bara sådär. Jag köpte hennes fantastiska bok (som man kan läsa om här, som sagt) och hon gjorde en fin signering i den.

Lätt de snyggaste omslagen på länge.

Slut för idag, tack för idag!

Uppdatering till föregående blogginlägg.

En annan sak med att ta tillbaka ett negativt laddat ord, är att man inte kan göra det för någon annan. Då riskerar man verkligen att det istället blir en kränkning. Jag skulle till exempel inte kunna bestämma att: "Nu ska jag se till att reklejma n-ordet." Det måste vara den förtryckta gruppen själv som bestämmer sig för att göra ett försök. Som de homosexuella männen, som återtog ordet bög. Någorlunda. För bög är fortfarande ett skällsord. Som organisation kan man inte heller gå in och försöka styra upp att till exempel ordet kärring blir återtaget, (om man inte specifikt finns till för att motverka förtryck och fördomar, och min erfarenhet av STR hittills är de inte primärt finns till för just det, om vi säger så). För hur fungerar det när min lärare, som är en medelålders man, ställer sig och säger: "Kör som en kärring!" Just det, inte alls.

STR förklarar.

Som några kanske minns gick jag en utbildning på bilskolan och blev arg. Jag har fortfarande inte fått något svar från Berit eller Michael och det tycker jag är dåligt.

Så idag ringde jag till STR, för att reda ut det hela.

Jag fick prata med Gunnel Ståhl, som är en av de ansvariga för utbildningsinnehållet på STR.

Tydligen har så många klagat på formuleringen att de har tagit bort den ur utbildningsmaterialet. De blev anmälda till DO, men fallet togs inte upp.

Såhär motiverade Gunnel Ståhl det hela: De ville ta ett skällsord och vända det till något positivt. Att köra som en kärring, det var ju något som var bra, eftersom kvinnor kör säkrare än män. Precis som att homosexuella tog tillbaka ordet bög. Jag kan förstå tanken och se att tanken var god. Jag kan också hålla med om det Gunnel Ståhl tyckte var konstigt, nämligen att ingen reagerar när hockeyspelare kallar varandra för kärringar när de kommenterar spelet.

Det där med att försöka ta tillbaka ord är tveeggat. Å ena sidan kan det bli så att ett negativt laddat ord blir återtaget och neutraliserat. Å andra sidan kan det bli precis tvärtom. "Jamen, du sa ju blatte om dig själv nyss. Varför får inte jag kalla dig för det då?"

Hur som helst så missade STR målet med ganska bred marginal, men de är inte sämre än att de kan ändra sig. Det får en väl vara glad över. Och Gunnel Ståhl noterade namnet på min bilskola och sa att hon skulle påminna dem om att utbildningsmaterialet faktiskt var uppdaterat.

*slänger ifylld DO-anmälan*

Vi är jättejättejätteolika, faktiskt, faktiskt.

Idag kom jag återigen att tänka på Ulf Brunnbergs manskanal. Och alltså, jag vill bara säga att jag tycker att han har alldeles rätt. För det första är det ju så att män och kvinnor, rent biologiskt faktiskt, gillar att titta på olika saker på tv. För vi är så himla olika. Så det måste man ju respektera. Och jag menar, män är diskriminerade vad gäller tv-utbudet. Var kan de hitta program som handlar om det de gillar? Brunnberg beskriver sin vision: "Innehållet skulle bara vara manligt. Boxning, kampsport, motorsport, vetenskapsprogram, samhällsprogram, racing, båt, motorcyklar."

Finns ju ingenstans i hela världen på en enda tv-kanal någonsin for ever and ever.

Den allra viktigaste aspekten i detta är ju det där med vetenskapsprogram och samhällsprogram. Det är bara för män. För jag som kvinna, jag kan, rent BIOLOGISK, inte ta till mig sådant. Det är nämligen så att våra hjärnor är kopplade till våra könsorgan. Alla synapser och allt sådant som liksom finns i hjärnan går via könet. Mäns hjärnor är kopplade till kuken. Kuken förstår komplexa saker som vetenskap, forskning, politik och samhällsfrågor. Kvinnors hjärnor är kopplade till fittan. Och alltså, fittan förstår bara enkla saker, som Maria Montazami och tuggummi och små, små hundar. (Kanske förstår vi också saker om förhållanden, inredning och matlagning, om vi får titta på många sådana program och liksom öva.)

Det är därför inga kvinnor i hela världen någonsin for ever and ever har ägnat sig åt politik, samhällsutveckling, forskning och vetenskap.

Vi FÖRSTÅR helt enkelt inte.

Jag gillar böcker, jag lovar!

När man som skrivande människa konstaterar att man inte kan gå på Bokmässan, så känns det lite som att vara kristen och svära i kyrkan.

Det är ju årets bokfest, då man ska frottera sig med och beundra diverse författare, gå på seminarier och lägga en halv förmögenhet på böcker, tidningar och tidskrifter! (Och plocka på sig väldigt många gratispennor och karameller.)

Men den enkla sanningen är att jag vare sig har råd eller tid. Tyvärr.

Nästa år! Då djävlar. Jag ska ta ledigt och spara pengar så att jag kan gå på alla seminarier och köpa alla böcker.

Hulthén mejlar Martelin.

Vi skickade vårt mejl klockan 19.24 igår och Annelie Hulthén svarade klockan 21.33. Det tycker jag att hon ska ha heder för.

Hej

Jag har läst ett mail och kommer i morgon ställa frågor om denna middag. Det är definitivt inget jag känner mig bekväm med, den beskrivning ni ger vare sig det gäller det som diskuterats eller sättet att göra det

Göteborgs Stad

Kommunstyrelsen

Anneli Hulthe'n

Ordförande 

Och jag skrev alldeles nyss:

Hej Annelie.
Tack för ditt snabba svar. Vi uppskattar att du reagerar på detta och ser fram emot att få veta vad dessa personer har att säga om det som hände.

Vänliga hälsningar, Susanna Martelin

Martelin mejlar Annelie Hulthén.

Bästa Annelie Hultén,

Vi skriver till dig i din egenskap av ordförande i styrelsen för Förvaltnings AB Framtiden.

Tisdagen den 13 september 2011 fyllde Susanna 31 år och för att fira slog vi på stort med ett besök på Thörnströms Kök, en av Göteborgs finaste restauranger.

I lokalen satt ett annat sällskap om åtta personer. Av samtalet kunde vi lista ut att sällskapet delvis bestod av personer från Gårdstensbostäder och Förvaltnings AB Framtiden. När vi kom hem från restaurangen kunde vi via Internet identifiera två högt uppsatta personer inom dessa kommunala bolag. Vi kan förstås ha misstagit oss, men personerna på bilderna såg ut som de vi sett på restaurangen, nämligen NN, (...) på Förvaltnings AB Framtiden och XX, (...) för Gårdstensbostäder och (...) för Förvaltnings AB Framtiden.

I sällskapet fanns en man som vi inte har lyckats identifiera, men du vet säkert vem det är om vi beskriver honom. (Om inte du vet kan du ju fråga N eller X.) Lång, normalbyggd, lite tunnhårig, gråvitt hår och svarta ögonbryn. Under senare delen av kvällen, när det bara var vi och det här sällskapet kvar i lokalen, höll sagde man en utläggning. Han talade högt och lät irriterad.

Han började prata om vräkning av barnfamiljer.
”Varför ska de vara immuna?”, sa han.
Han pratade om ”vi på Gårdstensbostäder”, och vad som gällde för hyresgästerna där.

Vi hörde honom säga: ”Om de inte sköter sig så åker de ut och det gäller ju barnfamiljer också. Vi lägger inte två strån i kors där heller.”

”Det är ju politiskt omöjligt att prata om nu.”, sa han.

Ingen i sällskapet sa emot.

Sällskapet verkade äta samma meny som vi. Den mindre avsmakningsmenyn på Thörnströms kostar 825 kronor per person. Vinpaketet som kommer till kostar 675 kronor per person. Det blir 1500 kronor per person. För ett sällskap om åtta personer landar notan på 12000 kronor.

När notan kom in kommenterades det med: ”Det spelar ju ingen roll vem av oss som betalar.”

Här sitter alltså högt uppsatta kommunala tjänstemän på en av Göteborgs dyraste restauranger och pratar om att vräka barnfamiljer som de vill, på något som av allt att döma verkar vara en intern representationsmiddag.

Det som borde vara självklart måste vi nu ifrågasätta. Det man kan läsa på Gårdstensbostäders hemsida, att man eftersträvar dialog med sina hyresgäster, det är alltså bara prat? Att man ska ta till vara medborgarnas, och då framför allt barnens rättigheter, det är åsidosatt, eftersom det är viktigare med rätt sorts hyresgäster? Representationsreglerna är till för att brytas, så att man kan äta och dricka dyrt för skattebetalarnas pengar?

Ska vi alltså dra slutsatsen att detta ingår i ”Göteborgsandan”, Annelie?

Vänliga hälsningar, Susanna Martelin och Johan Edgar

Eklektisk, eller vad säger man?

Jag gillar att man hittar Britney Spears jämte Arvo Pärt i min söklista på Spotify.

Dagens boktips.

När jag gick skrivarlinjen på Fridhems folkhögskola var det en cool tjej som gick filmlinjen samtidigt. Matilda hette hon. Det heter hon förresten fortfarande. Nu har hon gjort en helt fantastisk bok, för hon är en multitalang. Kolla in arbetet hon har utfört här och se till att skaffa ett ex av det här fantastiska verket!

Möte

Pappa har läst mitt manus tre gånger. Vi går igenom alla stav- och slarvfel (de är inte så många). Pappa har skrivit kommentarer till nästan varje kapitel. Bra, skriver han ibland, eller: för mycket hästar. Det är utförligt och noggrant genomförd kritik och jag tänker att han aldrig har gett mig så mycket respons på en text tidigare. Men så har jag ju aldrig skrivit en roman tidigare heller.
"Du har verkligen en stor talang.", säger pappa, och det gör mig så glad att jag nästan slår en kullerbytta där jag sitter i soffan.

Alla möten i mitt arbete stannar kvar i kroppen, jag går runt med en envis stress. Vaknar tidigt på morgonen och kan inte somna om. Axlarna är spända, nervositeten inte befogad; det finns ingenting att oroa sig för, egentligen.
"Slappna av, Susanna!", uppmanar min sekundära bilskolelärare, (jag råkar ha två), tar tag i min axel och trycker varligt ner mig i sätet. "Ser du vad bra det går när du slappnar av? Ser du, Susanna!" Och så skrattar han. Det går bra, jag förstår inte vad det är jag är så rädd för. Misslyckandet igen, kanske. Men jag kan ju köra.
Vi kör över ett tågspår som knackar genom bilens tunna golv.

Sara har tre myggbett i följd på halsen. Orions bälte, säger hon. Jag föreslår en tretandad vampyr. Hon är inte så sugen på staden, säger hon, kanske inte på hösten heller. Men det är kanske okej att inte vara entusiastisk inför allt jämt? Hon har varit på Hallands Väderö i en vecka, bott i fyrvaktarbostad och delat platsen med bara några människor, mest djur; hästar, kor och flera hundra får. Jag räcker henne mitt manus över bordet och hon bläddrar förtjust. Hon säger att jag kanske kommer att få hennes och Vanjas barnbok i födelsedagspresent.
Jag följer med henne för att leta böcker inne på biblioteket. Jag bläddrar i hyllorna, känner en slags ovilja inför all litteratur, all tillrättalagd text, en liten paradox i all min längtan. Platsen renar mig ändå, och mötet, jag känner mig så lugn när jag och Sara skiljs åt, slänger en kyss åt henne och hennes cykel.

Åker hem. Johan lagar mat. Tomaterna mognar på balkongen och jag behöver inte tänka på något särskilt precis just nu.

Alltså...

Hyllningar är fint, hyllningar är bra. Jag tänker bara på ett av bandnamnen och där känner jag att det... Inte blev helt bra, det tycker jag inte.

Just det!

Jag vill att mina naglar ska hålla sig fina längre. Är det för mycket begärt? VA? Jag målade ju dem i fredags liksom. Jeez.

Jamen BUHU då.

<gnäll>

Jag vill hinna göra allt jag vill.

Jag vill vara frisk, (eller möjligen sjuk i ett par dagar), men jag vill inte vara varken eller.

Jag vill vara nöjd med mitt hår.

Jag vill göra världens bästa blogg som alla läser och som får hundra miljoner nya kommentarer varje dag.

Jag vill skriva en roman som är helt kick ass. Helt enkelt. Folk ska få rysningar när de läser den.

Jag vill skriva klart. Jag vill inte vara någon som håller på med samma manus i typ tio år.

Jag vill sluta vara missnöjd med allt ovanstående. Och säkert andra saker också.

</gnäll>

Ang framtida hälsotillstånd.

Bästa Herr Förkylning,

Det vore bra om Du kunde bestämma Dig om Du tänker bryta ut eller inte. Det här limbot vi nu befinner oss i är inte konstruktivt för någon av oss. Vänligen återkom snarast med svar.

Vänlig hälsning, Susanna Martelin