Det är officiellt vår.

För vi har planterat frön.

Händer på.

Egentligen vill jag skriva saker, både här på bloggen och utanför, men jag har ont i magen och är för trött och besvärlig idag. Jag gör andra saker istället.

Jag stickar på världens längsta sjal, enligt det här mönstret.

Jag knådar deg.

Det där med att arbeta med händerna. Att det faktiskt gör skillnad.

Jag skickade in mitt manus till förlag.

- Ett skepp kommer lastat!
- Med vadå?
- Med en hög manus!

 

Efter år av hårt arbete, tårar av glädje och frustration, utslitna hårstrån, febril aktivitet och upplevelser liknande uppenbarelser, kände jag till sist att det var dags. Jag skickade iväg mitt manus, alldeles ensamt ut i den stora förlagsvärlden. Jag hade fantiserat länge om detta, givetvis. Om hur det skulle kännas, (FANTASTISKT! STORSLAGET!), vad andra skulle göra (APPLÅDER! HURRAROP! ALLMÄN BEUNDRAN!) samt hur jag skulle fira (POMPA OCH STÅT! CHAMPAGNE!). Det blev typ så, fast kanske inte riktigt ändå.

Ett fett brev. Fett med brev.

Jag hasade mitt förkylda arsle ner till postkontoret (Coop, nuförtiden) i fredags (i fredags alltså, och jag bloggar om det först nu) för att skicka manuset (ett manus, flera kopior) som rekommenderade brev. Killen i kassan tittade förvirrat upp när han skulle registrera brevet jag skickade till mig själv.
Han: "Men..."
Jag: "Ja, det är till mig själv."
Han: "Jag har aldrig varit med om att någon skickar ett rekommenderat brev till sig själv!"
Jag: "Nä..."
Han: "Systemet har inte heller varit med om det tidigare!"
Jag: "Det är så när man skickar manus, det är en rättighetsgrej."
Han: "Är du författare?"
Jag: "Jag hoppas det."
När jag gick log han och önskade lycka till. Sedan gick jag hem och skålade med Johan och Anneli, som väntade där, i kaffe och läsk. Dagen efter vaknade jag skräckslagen med tanken att jag säkert hade skrivit fel någonstans och att jag därför aldrig skulle bli utgiven. Sedan tänkte jag att det kanske skulle ordna sig i alla fall.

Hur det än blir så är det ju inte färdigt ännu, men det blir spännande att se vad som ska hända nu. Alla kan väl hålla en liten tumme i alla fall?

Josse och jag. Jag och Josse.

Jag vill bara säga att jag ska träffa Josefin idag. Ifall det möjligen var någon som hade missat det.

Något är i görningen.

Tusen A4-ark!

Påskuvert med tillhörande klämmor.

Kan ni gissa vad? :D

Martelin debatterar i Fria Tidningar.

Fria Tidningar har publicerat mitt inlägg i Latuffdebatten. Inlägget har publicerats både på hemsidan och i tidningen. Jag fick hela sidan tre för mig själv. Och en bild av Banksy.

Vad kan jag säga? Jag gillar att se mitt namn i tryck.

Jag vill förtydliga en sak. I ingressen har Fria Tidningar skrivit: "Susanna Martelin menar i dagens inlägg att det inte spelar någon roll om Carlos Latuff är antisemit." Jag tycker inte att det är vad jag har sagt. Jag säger i inlägget att jag inte är ute efter att fastställa om han är antisemit eller inte. Det är inte samma sak som att säga att det inte skulle spela någon roll om han var det.