Adjöken adjö! Jag unfriendar dig på Facebook.

Inspirerad av Maria gjorde jag och J varsin rejäl städning bland våra respektive Fejsbörkivänner i helgen. Raskt gick jag från att ha i runda slängar 120 vänner till att nu ha 85.

Jag har aldrig varit en person som haft tusen vänner på Facebook. Jag vägrade länge Facebook och gick motvilligt med 2008, då det plötsligt blev svårt att vara utan eftersom alla (många) på utbildningen jag gick då använde sig av Facebook och jag ville inte råka missa något som de andra hakade på. Sedan dess har mitt bruk och missbruk av sociala medier exploderat och Facebook är en av portalerna som tagit över mycket av min fritid. Jag funderar fortfarande mycket på hur jag använder sociala medier och varför och det enda jag har kommit fram till är att jag måste minska mitt användande.

Det händer sällan något av vikt på Facebook. Trots detta kollar jag Facebook ungefär en miljon gånger om dagen. Ser en miljon bilder på folks husdjur i olika vinklar, videoklipp som per automatik spelas upp och visar fler djur som gör något som ska vara gulligt eller människor som ägnar sig åt mer eller mindre meningslösa aktiviteter. Sponsrade inlägg vill få mig att köpa balsam som ska göra mitt hår längre. Alla de till vänster länkar senaste artikeln om något de anser är viktigt. Alla till höger länkar till senaste artikeln om något de anser är viktigt. Folk håller med varandra och dunkar rygg. Å vad duktiga vi är som i detta medie framfört det någon annan framfört i ett annat medie. Ibland blir det kommentarsbråk. Folk är sjukt otrevliga mot varandra, eftersom hey, Internet. Go wild. Jag ser det mina vänners vänner lägger ut, trots att jag inte vill. Ibland kommer det riktiga skitsidor i flödet, sådant som bara gör mig frustrerad, ledsen och arg, får mig att må dåligt. En del av detta kan jag säkert sålla bort, men jag har inte gjort det. Istället scrollar jag upp och ner, trollbunden.

Har jag inget bättre för mig? Jo. Så dags för förändring alltså.

Jag har med oregelbunden regelbundenhet rensat bland mina kontakter, då jag alltid varit privat på min Facebooksida och därmed inte bekväm med att dela vad som helst med vem som helst. Men det är lätt att glömma och lätt att lägga till folk och plötsligt består ens flöde av människor man aldrig pratar med utanför nätet, folk man inte ens pratar med på nätet. Så inspirerad av Maria gjorde jag en större rensning. Tog bort människor jag inte pratat med på ett, fem, tio år. Tog bort dem vars inlägg bara gjorde mig irriterad. Tog bort dem jag inte egentligen har några beröringspunkter med alls. Människor som faktiskt är främlingar för mig, även om jag vet vilka det är.

Kanske borde jag göra Facebook till ett helt igenom privat forum, där jag bara har mina allra närmaste. Kanske borde jag ta bort Facebook ur mobilen. Kanske borde jag helt och hållet lägga ner Facebook. Jag har inte bestämt mig än.

Till dess så har jag kanske unfriendat dig på Facebook. Det är inget personligt. (Utom när det är det.)



Ett litet tillägg: Det är flera av mina tidigare kollegor eller människor som jag träffat i arbetssammanhang som vill lägga till mig på Facebook. Som ni kanske förstår kommer jag inte att acceptera i första taget. Om man vill nå mig i egenskap av producent för friteater kan man med fördel mejla mig på: producent.susannamartelin@gmail.com