Less is not moore, moore is
moore, som en klok person någon gång har sagt. När man gör något ska man göra
det ordentligt och det finns väl inget bättre tillfälle att kräma på rejält än
ett bröllop? Varför nöja sig med en brudklänning, när man kan få en klänning gjord
av ALLT TYG I HELA VÄRLDEN!? Varför nöja sig med en tårta när man kan få EN
SKYSKRAPA AV GRÄDDE OCH HALLONKRÄM!? Varför nöja sig med en futtig diamant när
man kan få en CUBIK ZICONIA STOR SOM EN FOTBOLL!? Det ska glittra, det ska
blinka, det ska spraka. Det ska vara rejält tilltaget. Om gästerna inte går in
i psykos orsakat av för många synintryck så har man misslyckats. Hela bröllopet
ska vara som om en smaskig prinsessaga exploderat på uppfarten, en rosa,
fluffig orgie full av satäng, tiaror och enhörningar.
Någon som använt sig av detta
tema till sitt bröllop är Peter Andre och Katie Price.
Jag är mållös! |
De fick låna Askungens vagn att åka i.
Himla hyggligt av Askungen alltså, att låna ut pumpan. |
Det enda de inte tänkte på var enhörningarna.
Kommer ni förresten ihåg Peter Andres hit från mitten av nittiotalet?
Nej, det trodde jag inte heller. Kanske minns ni hans magrutor. De måste vara de mest symmetriska magrutor jag sett i hela mitt liv. Misstänker starkt att Peter Andre är släkt med Barbies man Ken.
Det här konceptet skulle
absolut kunna fungera för mig och Johan. Vi kommer inridandes till vigseln på
varsin My Little Pony. Jag har på mig en klänning som är som en bakelse som är
som en dröm som är som en klänning. Jag tänker mig ett släp av ungefär fyrtio
meter rosa tyll. Det ska gå runt kvarteret minst. Johan har en rosa frack som
matchar draperierna som hänger från väggarna. Kungen kanske skulle kunna vara
vigselförrättare, om hovet går med på att släppa ut honom. Michael Bolton och
Celine Dion sjunger en härlig ballad med mycket inlevelse. Björn Ranelid läster
dikter om kärleken. Vi bjuder på chokladfondue, alla får doppa sina små spett i
den enorma chokladfontänen som tar upp halva rummet. Och så tänker jag mig att
jag och Johan ska glittra, ända in i själen, ända inpå skinnet. Speciellt
Johan. Jag tänker mig att han kan göra en Edward Cullen, alltså ta av sig
skjortan och blända församlingen ända in i nästa vecka, (vilket för övrigt är
Edward Cullens enda förlåtande egenskap, detta att han blänker som en
porslinshund i motljus).
"Hej, det är jag som är Drama Boy." |
Det har dock visat sig att
Johan, HELT OVÄNTAT, inte är särskilt imponerad av det här temat. Jag hittade
ett papper jag tänkte att vi hade kunnat använda till inbjudningarna. Det var vitt
med ett lätt guldskimmer. Skimmer, alltså, inte glitter, utan skimmer. Stor
skillnad. När jag föreslog det här för Johan så tittade han allvarligt på mig
och sa: ”Jag lägger in veto emot.” Utan att ens ha sett pappret. Så hur jag ska
få honom att gå med på att doppas i kattguld återstår att se.
11 kommentarer:
hahAHAHAHAHAHhahaaha!!! ja jag kan absolut tänka mig att sy din brudklänning om jag får göra den chockrosa och 40 meter tyll släp!
Vad snäll du är Frida! Jag återkommer om det är så att vi bestämmer oss för det här temat!
Jag erbjuder mina tjänster som Ranelid-imitatör och kan framföra ett potpurri av olika sexistiska-förklätt-till-kvinnokärleks-texter.
Men! Detta blir ju bara bättre och bättre! Vilka kompisar ni är!
Kajsa sa
Jag har sytt kavaj till Johan förr! Hur skulle det va med matchande rosa slag på kavajen, om man väljer en modell med lååånga slag. det kluriga blir att växla tyget till själva kavajen...
Det låter alldeles, alldeles underbart, Kajsa.
JAAAA vilket roligt tema!!!
Jag förståår bara inte hur Johan kan motstå detta??
JAAAA!! med detta låter ju som ett underbart tema!!
Förståår INTE varför Johan emotsätter sig det här??
Linda, Johan har helt enkelt inte förstått det fantastiska med till exempel glitter. Jag får gå varsamt fram, helt enkelt.
Hahaha, du är för fin Sanna!! Jag tror helt klart att Johan bara behöver vänja sig vid tanken så kommer han att inse att guldskimrande inbjudningskort är det enda rätta ;)
Ett glitterkorn i taget... :)
Skicka en kommentar