Det gick bra. Jag tog ledigt för att skriva, och jag skrev. Jag la till i snitt två nya kapitel om dagen, tog bort en del och gjorde om. Läste igenom, ändrade, ändrade inte. Gosade, bråkade, grottade, köttade, snusade.
Världens minsta tumme!
Jag och Johan åkte till ön över helgen. Tittade på löven, eldade, plockade svamp, påtade i landet. Tänk att det fortfarande växer sallad ute, i november. Vi hittade en morot och den sötaste rotsellerin någonsin. Jag skrev, tjafsade med manuset, skrev lite till.
Treenigheten: dator, synopsis och te.
Såhär såg min arbetsplats ut större delen av veckan. Det är världens bästa arbetsplats och världens bästa arbete. Jag ville aldrig sluta.
Paus. Annan sorts bok.
Jag hann nästan klart, men inte riktigt. Några nya kapitel att skriva, några gamla att städa i. Sedan är det dags att skicka till förlag för första gången. Jag är mer än redo för det, snart är romanen det också.
Det är segt att vara tillbaka på kneget igen. Jag vill sitta vid mitt fönster, fortsätta. Jag har så länge försökt och kämpat för att kunna skriva på heltid, på riktigt. Nu, äntligen, vet jag att jag kan det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar