Bokslut.

2012 ska bli året då det gamla blir färdigställt, så att det nya kan komma fram och ta vid. Alla trådar knyts ihop. Rena, nya papper.

Det ska bli oerhört spännande och helt fantastiskt. Nu kör vi!

Gott nytt år, allihopa.

Resumé av julhelgen.

Det här årets extremt korta julledighet skulle förstås fyllas med massor av saker. Jag skulle, förutom att slappa, umgås, äta och pippa, även hinna skriva på romanen. Säkert hinna skriva klart den, ja kanske rent av hinna skriva en till roman! Vi skulle även måla om i köket. Fem lediga dagar är trots allt HELT OÄNDLIGA.

Det blev inte riktigt så. Man skulle kunna säga att det gick från topp till dal. Om man har en förkärlek för dramatik, så kan man rent av säga att det var lite dramatiskt.

På julafton gick jag och Johan på promenad och då friade han till mig. Det var fantastiskt väder med den förvirrade vårsolen som stod högt på himlen trots att det var december och Johan frågade helt enkelt om jag ville gifta mig med honom och jag sa självklart ja.Vi blev stående på vägen en stund, en kyss eller flera, och pratade om varför vi älskar varandra. Det var enkelt, självklart och helt perfekt, precis som det alltid är med honom.

Johan hade funderat på om han skulle köpa en riktig förlovningsring till mig, men bestämde sig för ett substitut. Vi köper de riktiga ringarna ihop istället.

Den ställföreträdande ringen. Katten Lumi bestämmer sig i sista stund för att delta i fotografiet.

När vi kom tillbaka till julfirandet, som i år hölls hos syster och svåger, berättade vi för familjen. Stämningen blev genast uppsluppen. Alla kramades och var rörda och sedan åkte spriten fram och så skålade vi i OP. Resten av dagen förlöpte i mer traditionell julanda, med mat, mer mat, alkohol och julklappsöppning med familjens enda lilla barn, systersonen, vars jul toppades med en Spindelmannendräkt (som han vägrade att ta av sig och sonika sov i). Det var på det hela världens bästa julafton.

Det varade ända in på natten. Då blev jag magsjuk. Såatteeeh.

Det var ju romantiskt och trevligt och mysigt, för alla inblandade. Jag låg i flera timmar i kramp på en madrass framför badrummet. Det enda som livade upp var att höra systersonen leka med sin yngsta farbror och dennes flickvän på nedrevåningen. Det värmer ett kräkigt mosterhjärta när barnet om och om igen säger: "Jag har saknat er!" till farbror och farbrors flickvän. Underbara treåring. Johan åkte iväg för att jobba, men började må illa och vände hem. Jag blev bättre på eftermiddagen och pappa kunde köra hem mig. Johan verkar ha klarat sig med blotta förskräckelsen, men för mig blev det en lång väg tillbaka, med dålig mage, feber och migrän. Till sist var jag någorlunda i form igen, och då var ledigheten slut.

Livet, alltså. Toppar och dalar, toppar och dalar, gott folk.

Men vi lyckades måla om köket ändå. Det ni.

Fjärde advent.

I år har jag en adventsserie. Varje advent kommer jag att publicera en VÄLDIGT GENOMTÄNKT och HELT FANTASTISK dikt!  

Fjärde advent!!!!

Av: Susanna Martelin

Idag är det fjärdje advent

och det fjärde ljuset är tänt.

Är det något särskilt som har hänt?

Något vi undrat, tänkt på eller känt?

Nu har vi berört många saker,

säkert något för alla smaker.

Konsumtionshets, klimatkris och kvinnoförakt

har blommat ut i all sin prakt

och under dessa veckor som gått

har det begåtts nya brott.

”Men hallå eller!?”, säger du kanske nu.

”Ska det vara så här djävla hopplöst?”

”Det är ju snart ju... l!”

”Borde inte advent vara mindre nervöst?”

Du har förstås alldeles rätt:

världen borde inte vara på detta sätt.

Så nu får vi alla tillsammans se till

att världen blir rättvisare och gladare därtill.

Det händer bra saker också,

varje dag närapå.

Till exempel: Musikhjälpen har med hjälp av toner

samlat in över arton miljoner!

Pengarna ska bidra med skolgång till tjejer

så att de kan lära sig räkna och läsa och andra grejer.

Detta är väl väldigt hoppfullt

och kunde vara en riktig grundbult

för hur vi kunde ha det i samhället:

omtanke och kärlek om varandra istället!

Du är viktig, bra och underbar,

så sant som det är sagt.

Du spelar roll och är inte utbytbar

och innehar en otrolig makt.

Du är den som kan göra skillnaden – det har jag på känn!

GLAD FJÄRDE ADVENT OCH KÄRLEK I STÖRSTA ALLMÄNHET!

Tredje advent.

I år har jag en adventsserie. Varje advent kommer jag att publicera en VÄLDIGT GENOMTÄNKT och HELT FANTASTISK dikt! 

Tredje advent!!!

Av: Susanna Martelin

Idag är det tredje advent

och det tredje ljuset är tänt.

Är det något särskilt som har hänt?

Något vi undrat, tänkt på eller känt?

I juletider fokuseras det mycket på

tjusiga tjejer iförda endast trosa och behå.

Detta hör nämligen julen till:

att tjejer ska fläkas ut som kött på en grill.

H&M har precis i dagarna erkänt

att deras hemsidas modeller är en datagjord kropp.

Detta som är så otroligt bakvänt

försvarar H&M med att denna låtsaskropp är bättre på att visa opp

deras fantastiska kläder, bättre än en levande människa faktiskt

och det tycker H&M är jättepraktiskt.

Är det så att du inte gillar detta system,

så är det faktiskt DU som har problem!

Fast kanske är det inte riktigt så enkelt,

det handlar inte om att tjejer har ”gnällt”.

Det handlar om att kvinnor och män

fortfarande inte anses lika värda.

Det spelar roll om du heter Inga eller Glenn

för vad du ska behöva uthärda.

I England har man testat olika citat

för att se om det gick att se skillnad

på det som står i herrmagasinen och ett annat prat

sagt av dömda våldtäktsmän – gick det att göra åtskillnad?

Det gjorde det inte, visade det sig,

herreminje, uschiamej!

Varför ska jag främst ses som ett stycke kött?

Jag är främst en människa, varför glöms det bort?

Man kunde önska och tro att sexismen skulle dött

istället verkar det ha blivit en folksport.

Nu tycker jag att vi gör revolution och bojkott,

nu räcker det med spe och spott!

GLAD TREDJE ADVENT!

Andra advent.

I år har jag en adventsserie. Varje advent kommer jag att publicera en VÄLDIGT GENOMTÄNKT och HELT FANTASTISK dikt!

Andra advent!!

Av: Susanna Martelin

Idag är det andra advent

och det andra ljuset är tänt.

Är det något särskilt som har hänt?

Något vi undrat, tänkt på eller känt?

De håller något slags möte långt bort i den där stan,

jag tror att de sa att den hette Durban.

COP17, ett möte där de diskuterar klimatet.

Jag undrar om det kan bli något bra av pratet?

Hittills har ingen enats om något,

trots att det ganska länge har pågått

förändringar i både väder och vind.

Men kanske är varenda politiker blind?

Vi kan inte fortsätta, det säger ju alla (till och med FN!)

för jorden tar stryk, resurserna håller på att sina,

isarna smälter och artrikedomen har börjat förfalla, (dags att bli djurvän!)

om vi inte gör någonting nu kommer värmen att bli en pina.

Människor kommer att tvingas bort på grund av hettan,

det kommer bli dåligt med mat och brist på drickbart vatten.

Vart ska de ta vägen – får de plats i Trollhättan?

Visst är det bedrövligt – fy katten!

Trots alla varningar blir det nog inget klimatavtal,

och vi – människor och djur – får kanske lida än större kval.

Jag vill hålla fast vid ett litet hopp:

snart finns ingen olja kvar att bränna opp!

Då kanske det äntligen för den eviga tillväxten tar stopp.

GLAD ANDRA ADVENT!

Mellanrum.

Klockan är nästan halv åtta, jag har jobbat sent. November är ful och grinig, det regnar och blåser. I kuren vid spårvagnshållplatsen befinner sig av allt att döma två generationers alkoholister. En yngre man, i min ålder kanske, ropar mamma till en kvinna.

”Mamma! Mamma!”

De är flera stycken, pratar och gestikulerar, alkoholens skräniga, sladdriga röst och vida, slängande rörelser. Mamman, en kvinna så sliten att hennes ålder är omöjlig att avgöra, blir hela tiden omfamnad av en man. Han är mycket längre än hon, hennes fötter lyfter ofta från marken. Gruppen diskuterar, i alkoholens alldeles egna logik. De gamla sorgerna lyfts. De letar efter upprättelse, respekt.

”Lyssna på mig! Jag skulle fan ha slagit han på käften om det var jag.”

”Det var som när barnen var små.”

”Vad stolt jag är över dig! Åh, vad duktig du är!”

Vi andra, de lyckade, håller oss på avstånd. Vi står för oss själva och trycker i blåsten, tittar bort, låtsas som att allt är normalt.

Och jag hatar det, jag hatar det här avståndet, den här vallgraven runt oss, hur vi hela tiden tar ett steg ifrån, ytterligare ett steg ifrån.