Nu när jag och Johan är förlovade, så borde ju allt vara helt annorlunda, för det har jag sett på Dr Phil Show att det ska vara. Jag har inte fattat exakt hur, men ens relation blir ju liksom inte på riktigt förrän man förlovar sig, och framför allt när man gifter sig, det har jag ju förstått. Det verkar vara som magi nästan, men än så länge har ingenting hänt mig. Jag är precis likadan. Han är precis likadan. Detta trots att vi kommit överrens om att bara kalla varandra för ”min trolovade”. Men det kanske kommer när man minst anar det, när man sover eller bajsar eller pratar i telefon? Eller är det kanske först när man har gift sig? Då blir alla så glada. Gud och de kristna blir glada, för då slutar man äntligen leva i synd (kanske kompenserar man för alla knull man haft innan äktenskapet i och med äktenskapet, jag vet inte riktigt), de konservativa blir glada för att man gör som alla andra och inte sticker ut genom att till exempel skita i att gifta sig, vara homosexuell eller rent av pansexuell och alla kommersiella krafter blir skitglada, för djävlar vad man kan shoppa i samband med ett bröllop. Det vet vi ju hur viktigt det är att hålla tillväxten igång!
Det är väldigt mycket som ska ordnas också. Jag måste till exempel börja brodera. Det har jag ju inte gjort och det måste man ju, när man ska gifta sig. Någon man (vad jag förstår måste det inte vara ens egen tilltänkta man) skulle behöva snida mig en brudkista illa kvickt. Där kan jag sedan lägga allt det jag har broderat, som lakan med våra emblem på.
Det är kanske för att jag inte har broderat något som jag inte fått den där uppenbarelsen än?
Jag får sluta jobba, helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar