Sommarbesök

Kvällen skymmer tidigt. Åskan klarnar strupen i fjärran. När den tystnar hör jag ett bekant krafsande från linneskåpet. Jag öppnar dörren och ser att det rör sig i tvätthögen. En burrig svans sticker upp och ett förnöjt kuttrande stiger mellan strumpor och handdukar. Jag harklar mig och knackar med knogen mot dörren. Det blir stilla i tvätthögen, sedan tittar Lilla Djuret upp. Det har en av Johans kalsonger på huvudet.

"Det var inte igår.", säger jag.

"Nej.", säger Lilla Djuret."Och inte i förrgår heller."

En lukt av mysk stiger upp från smutstvätten. "Hör du.", säger jag. "Låt bli att märka våra kläder. Jag förstår inte din förkärlek för tvätthögen."

"Tvätthögen.", myser Lilla Djuret och rullar sig i tygerna.

Det sniffar på kalsongerna. "Hane."

"Det stämmer."

"Bra jobbat."

"Tack. Kan du vara snäll att ta av dig de där?"

Lilla Djuret kastar av sig kalsongerna, halkar fram över högen och börjar sedan klättra upp längs mitt byxben. Det hänger i min tröja och betraktar mig noga.

"Dina ögon har krympt."

"Jag är trött.", säger jag.

"Sov mer."

"Jag försöker."

Lilla Djuret bligar misstänksamt på min frisyr med sina stora, blanka ögon. "Du har en konstig tova i pälsen. Är du sjuk?"

"Det är en fläta.", säger jag sårat.

"Så du är inte sjuk då?"

"Nej, säger jag ju."

"Du är alltid så känslig. Finns det pannkakor?"

"Nej, det finns inga pannkakor."

"Varför finns det inga pannkakor?"

"För att vi inte har gjort några pannkakor."

"Varför har ni inte gjort några pannkakor?"

"För att vi inte ville ha några."

"Men jag vill ha pannkakor."

"Men jag vet ju aldrig när du tänker komma!"

"Exakt." Lilla Djuret grinar nöjt. "Så varför finns det inga pannkakor?"

Jag ställer mig och steker pannkakor. Lilla Djuret pilar runt och tittar på lägenheten. Det blir mycket förtjust över odlingarna och komposten på balkongen och gräver och sniffar i jorden. Det umgås med Johan som sitter framför datorn i soffan. Jag hör hur Lilla Djuret skrattar när Johan kliar det på magen. Det blir tyst i vardagsrummet och när jag tittar in ser jag att Lilla Djuret letar efter loppor på Johans huvud.

"Han har en fin sommarpäls.", säger Lilla Djuret.

"Det kallas snaggat. Man klipper håret själv."

"Whatever.", säger Lilla Djuret.

Det sätter i sig fem pannkakor, vilket är imponerande med tanke på att det är ett Mycket Litet Djur. Därefter är det min tur att bli inspekterad, medan Johan plockar undan i köket. Lilla Djuret kollar mina naglar ("klorna ser bra ut") och vill titta så jag inte har loppor. Jag får ta ut min fläta så Lilla Djuret kommer åt. Det rafsar med sina flinka tassar över min hårbotten. Jag blir sömnig av beröringen. Kroppen mjuknar. 

"Måste se över det här med eventuell ohyra.", säger Lilla Djuret och fortsätter att pilla mig i håret, trots att vi båda vet att jag inte har löss.

"Jag ska ha semester snart.", mumlar jag.

Lilla Djuret fnyser. "Konstig uppfinning det där med 'arbete' och 'semester' och 'livspussel'."

"Jag vet. Det är därför jag är så trött. Jag jobbar för mycket."

"Du leker för lite.", säger Lilla Djuret.

"Jag lovar att leka under semestern. Jag ska sticka och läsa och skriva och sova."

"Du borde leka alla dagar.", propsar Lilla Djuret. "Det är bra för magen."

Jag suckar. "Jag försöker. Det är svårt att hinna bara. Och orka. Ibland vill jag ingenting när jag kommer hem från jobbet, speciellt när någon varit jobbig eller taskig."

Lilla Djuret stannar upp. "Biter du dem?"

"Vadförslag?"

"Om du biter dem. Gör du det?"

"Nej."

"Du borde bita dem."

"Det är inte riktigt så vi jobbar.", skrattar jag. "Av ren nyfikenhet: hur skulle jag bita dem exakt?"

"Du varnar först. Om de inte skärper sig så biter du dem."

"Hur varnar jag?"

Lilla Djuret drar upp läpparna över tänderna och morrar.

"På så vis. Och var biter jag dem?"

"I nosen såklart." Lilla Djuret tittar allvarligt på mig. "Så de vet vem som bestämmer."

"Jag ska tänka på det."

"Du har ingen ohyra.", konstaterar Lilla Djuret.

Jag gäspar. 

"Gå och lägg dig.", säger Lilla Djuret.

Johan pussar mig godnatt. Lilla Djuret följer mig till sängen och stoppar om mig.

"Jag tänker spela Wordfeud med din hane." Lilla Djuret sitter ovanpå täcket, alldeles vid mitt huvud. "Behöver vi slåss om saken?"

"Nej, fåntratt. Men du kan väl sjunga för mig först."

Lilla Djuret sjunger och vaggar sakta fram och tillbaka, en sång om Små och Stora Djur, om skogen och staden och vindarna. Jag somnar och drömmer att jag är i djungeln under de höga träden.