Du har till augusti på dig, världen.

Jag är gravid. Min man och jag har tillsammans tillverkat en ny människa, som nu mognar i mig. 

Precis som jag har hört andra berätta, så visste jag redan innan jag gjort testet att jag var gravid. Kanske lite för att jag bara visste, men mest för att kroppen betedde sig på ett sätt den aldrig hade gjort tidigare. Och sedan, precis som jag har hört andra berätta (typ alla gravida), så började jag må illa. Jag blev trött. Utmattad. Och jag stängde dörren till världen. Inte för att jag ville gå i min egen, härliga bubbla, utan för att jag blev så led på den. För att den oroade mig. Det gör den fortfarande. Jag är trött på dig, världen och jag är trött på människorna. Jag undrar hur mitt lilla barn ska klara sig där ute, där flickor måste vara flickor och pojkar måste vara pojkar i samma stund de kommer ut, där alla måste arbeta till varje pris och ingen någonsin får vara sjuk eller svag, där vi delar upp människor som mer eller mindre värda, där profit får gå före allt, där det ena ekosystemet efter det andra raseras och försvinner. Den här djävla rasismen, världen, det här djävla kvinnoföraktet. Kommer det att finnas rent vatten till mitt barn? Mat så det räcker? Kommer mitt barn att tvingas uppleva krig?

Jag har lite dåligt samvete över att jag skriver det här inlägget. För när man är gravid så ska man ju vara GLAD och NÖJD och KVINNLIG och allt ska vara FANTASTISKT och HÄRLIGT och man ska läsa på Familjeliv och köpa barnvagn och tapetsera med mönstertapet. Och det här är ju första gången jag skriver inför hela Interwebz om mitt välsignade tillstånd! Då ska det ju vara LEENDEN och ÄNGLASKRATT för hela slanten!!!!1!

Jag är glad. Jag tänker att ni fattar det. Glad över att jag ska få bli mamma. Att J ska få bli pappa. Att vi ska göra det här tillsammans. Det svindlande, fortfarande obegripliga i att vi har gjort en ny person som ska komma, som vi ska få ta hand om. Det är ju sjukt bra och helt fantastiskt. Faktiskt.

Så just därför. Just därför, världen, är det bäst att du skärper dig. För om du försöker tvinga på mitt barn din skit så kommer det inte att bli roligt för dig. Det kan jag lova.

Det är bäst för dig att du skärper dig. Du har till augusti på dig.