The fear of the mighty Kräken.

Alltså kräksjukan. Kan vi prata om den? 

Liksom, vad i helvete? När jag var liten på åttiotalet hade vi minsann ingen djävla vinterkräk. Visst, vanlig magsjuka kunde man ha oturen att åka på, lite när som helst under året. Visst, det var inte direkt maxat, MEN! Då mådde man dåligt max ett dygn, sedan var man kanske lite svag i ett dygn eller två efter det och sedan var skiten, bokstavligt talat, över. Vinterkräksjukan är typ sju miljoner gånger värre och i år ryktas den vara ÄNNU värre än vanligt. Min stackars systerson som är fem blev sjuk i fredags och har börjat hämta sig nu, efter kräkningar, diarre, feber med hallisar, magkramper samt två besök till barnakuten. Arma lilla barn, säger jag bara och vad hade stackarn gjort för att råka ut för detta? Gått till dagis! Bergis att hans pappa kavlat upp ärmarna och bah Vem vare som FAKKIN smitta!? (Det hade jag gjort. Det är väl vad varje vettig förälder gör?) Alla VET ju att den som är smittad ska hålla sig hemma MINST 48 timmar efter sista kräkning/sprutskit och att man ska TVÄTTA HÄNDERNA noga efter toalettbesök och efter att man varit ute någonstans. (Nej, det räcker inte med handsprit, tvål och vatten och noggrann tvagning och sedan torkar man sig noga, helst på pappersserviett.) Annars kommer Kräken och tar en!

Jamen tvätta händerna Johnny, TVÄTTA HÄNDERNA!!!

Fast uppenbarligen vet folk inte detta eftersom de skickar sina ungar till dagis och går själva till jobbet och tar på så många saker som möjligt efter att de har varit på toa och sedan inte tvättat händerna! Plus att allt och alla som varit i närheten av den kräkpestdrabbade måste tvättas i minst sextio grader i maskin och sedan helst dränkas i handsprit. GÖR NI DETTA FOLKET FÖR DET BORDE NI FAKTISKT!?

Fast, som min man Dr Make påstår, så är man smittsam två veckor efter sista kräk/baja. TVÅ VECKOR, folket. Två. Veckor. För en sjukdom som är så sjukt smittsam att det räcker med att titta på någon som mår lite illa för att åka dit själv. 

Fattar ni vad det gör med en kräkfobiker som jag?

Kräksjukeparanoian vet inga gränser såhär års. Händer tvättas tills skinnet flår. Vilken upplevelse som helst kan tolkas som ett symptom.

Jag är bajsnödig. TÄNK OM DET ÄR KRÄKSJUKAN!?

Min man klagar på träningsvärk i benen. TÄNK OM DET ÄR KRÄKSJUKAN!?

Fasaden på huset börjar se lite sliten ut, dags att måla om kanske. TÄNK OM DET ÄR KRÄKSJUKAN!?

Jag funderar på om vi har tillräckligt med konserver för att kunna barrikadera dörren och gå i ide till mars ungefär, när det värsta blåst över. För tänk om jag får kräken. Jag som ammar och måste ta hand om ett krävande litet spädbarn. Eller tänk om den goa lilla spädgrisen jag när vid min barm skulle få denna kräkpest. Usch, det får bara inte hända.

SÅ NU TVÄTTAR NI HÄNDERNA, HÖR NI DET!?

Och nu pratar vi inte mer om det här för nu mår jag illa.

(Bildkälla)