Älskade Lotten

Förra året vid den här tiden härjade en härlig och otidsenlig värmebölja i Göteborg. I år har våren surat mer, med blåst och kyla, men nu har vi äntligen fått sol och värme.

Vi hänger på Lotten så fort vi kan. Ja, vår kolonistuga heter Lotten. Js mormor sa att en måste döpa sin stuga, så då gjorde vi det, i sann göteborgsk ordleksanda. 

J har byggt nya lådor. Älskar dem, för det blir så snyggt och prydligt.

Äppleträden blommar och strösslar marken med blad. Tulpanerna vi satte förra året blommar också. Så sjukt fina, älskar särskilt de rödsvarta.

Här sitter tomten Ärtur och vaktar. (Mer ordvitsande. Förlåt.) Det är en grannes tomte, men vårt barn älskar honom, så nu har vi fått låna honom. Han flyttas runt bland projekten för att vaka över dem. Bakom honom skymtar återstoden av vår flaggstång. Den var rutten rakt igenom och vi var rädda för att den skulle rasa in i huset, så vi fällde den. Visade sig vara ett större projekt än vi räknat med, då flaggstångshelvetet var lite bättre förankrat än vi tänkt oss. Tre manliga män och lika många manliga hävertar avslöjade följande:

Typ två meter stål och betong. Det kan hända att J råkade gräva ner pålen där i hålet. Hålet ska för övrigt täckas med täckduk och sten och sand innan vi ska pussla dit de nya plattorna. Längtar efter en fungerande uteplats. Inte lika charmigt med ett stort hål framför ytterdörren.

Idag kom min syster och barnen på besök. Småkusinerna är tvillinglika i sina solhattar och har här ett litet spadmöte vid vår blygsamma rabarber.

Har jag sagt att jag älskar Lotten? Jag älskar Lotten.

Vi har köpt ett litet hus.

I flera år har jag och J drömt om att skaffa hus. Ett lagom stort hus, lagom långt borta. Mest av allt har vi drömt om trädgården till huset. Ett ställe där vi kunde göra slag i alla våra odlingsplaner. Bygga växthus och göra bäddar. Bli om inte helt så i alla fall delvis självförsörjande på grönsaker. Kunna vakna och gå rakt ut och sätta sig i solen och dricka te varma morgnar. 

I jakt på det perfekta stället har vi knarkat hemnet. Åkt på en rad visningar. Bjudit på både radhus i förorten och stora kåkslott i tassemarkerna. 

"Ni är i alla fall flexibla.", har min svärmor sagt, diplomatiskt. 

"Gud vad ni är veliga!", har min syster sagt, lite mindre diplomatiskt. 

Vi har försökt hitta det rätta för oss, men aldrig riktigt lyckats. Det har varit för dyrt, för stort, för långt bort, för mycket att göra. Vi strävar båda efter att jobba lite, ett dyrt hus skulle innebära att vi båda tvunget måste heltidsarbeta. Då blir det svårt att orka ta hand om hus och trädgård och det blir lite tid kvar att njuta. Att flytta så långt ut att priset blev lägre skulle innebära att bli bilberoende. Förutom att gå ner i arbetstid vill vi måna om miljön så gott vi kan och att vara tvungen att ha två bilar känns liksom bakvänt. Det skulle troligtvis även bli långa resor till och från arbete.

Vi har flera gånger sagt att vi ska vänta. Jag har ju inget arbete att gå tillbaka till och huspriserna nu är ju helt hysteriska. Vi ska precis ut på en längre resa. Det funkar ju bra att bo i lägenhet än så länge, även om vi har längtat så efter den där trädgården.

Så en dag för någon månad sedan hittade J en annons om en kolonistuga till salu. I kolonin som ligger alldeles där vi bor. Två minuter tar det att gå dit. Den verkade fin och vi tänkte att ja, varför inte titta på den? Det var ett alternativ vi inte ens övervägt. Vi klampade dit utan några förväntningar och kände när vi var där att det faktiskt var ganska trevligt.

Samma dag åkte vi på visning på ett stort hus strax utanför Göteborg. En enorm trädgård, och flera byggnader utöver bostadshuset.

"Det här är ju alldeles för mycket för oss." sa jag. "Vi skiter i det här och köper en kolonistuga istället!"

Och det har vi faktiskt gjort. Vi har hittat ett ställe som kändes helt rätt. Lagom litet hus, lagom liten trädgård. Vi får bo där hela sommarhalvåret om vi vill, och alla helger hela året.

Välkommen till oss!

Låt er inte luras av åttan, det är nummer tolv som gäller.

Huset är byggt på 1920-talet. De förra ägarna har entusiastiskt renoverat det och försökt behålla så mycket i originalstil som varit möjligt. Skrapat fram originalinnertak och foder, lagt nytt tak, dränerat och gjort ny grund, målat och tapetserat. Det finns vatten, avlopp och ett litet men fullständigt funktionellt kök. Toalett finns i förrådsskjulet. Vi kan bygga ut eller till om vi vill, men vi måste inte.

I spaljén växer humle och kaprifol.

Ett av våra två äppleträd.

En av våra sjuhundramiljoner lupiner.

I trädgården kan vi göra slag i alla odlingsplaner. J planerar för växthus och har redan grävt en djupgrav. Jag har slaktat tujor och lupiner för att göra plats för fler bärbuskar och bäddar. Vi har råd att vara lediga tillsammans hela sommaren trots att vi investerat i detta. Det kommer att bli många varma morgnar med te i trädgården. Vi har hittat vårt perfekta ställe!