Sensommarfägring

Vi har varit en vecka på Ön. Det växer och frodas fortfarande i landen där, mest grönsaker, men även en del blommor.

Som luktärter.

En hel brokig buske.

I massa härliga färger.

Och ringblommor.

Orangea (fast brandgula ser bättre ut i skrift).

Och gula. 

(Med blåa Crocs, som egentligen är svärfars. Han blir alltid lite butter över att jag aldrig lämnar hans Crocs ifred. "Du kan väl ta dem i din storlek istället?" Käre svärfar, dina ÄR i min storlek. Jag har större fötter än man kan tro.)

Jag älskar luktärter. Jag blir så glad av att plocka dem.

Tillsammans med ringblommor blir de en påminnelse om min brudbukett, som bestod av just de här sorternas blommor, tillsammans med olika kryddörter. Som de doftade! Det var en underbar bukett.

Liksom den här. Vilken skatt.

Vi har köpt ett litet hus.

I flera år har jag och J drömt om att skaffa hus. Ett lagom stort hus, lagom långt borta. Mest av allt har vi drömt om trädgården till huset. Ett ställe där vi kunde göra slag i alla våra odlingsplaner. Bygga växthus och göra bäddar. Bli om inte helt så i alla fall delvis självförsörjande på grönsaker. Kunna vakna och gå rakt ut och sätta sig i solen och dricka te varma morgnar. 

I jakt på det perfekta stället har vi knarkat hemnet. Åkt på en rad visningar. Bjudit på både radhus i förorten och stora kåkslott i tassemarkerna. 

"Ni är i alla fall flexibla.", har min svärmor sagt, diplomatiskt. 

"Gud vad ni är veliga!", har min syster sagt, lite mindre diplomatiskt. 

Vi har försökt hitta det rätta för oss, men aldrig riktigt lyckats. Det har varit för dyrt, för stort, för långt bort, för mycket att göra. Vi strävar båda efter att jobba lite, ett dyrt hus skulle innebära att vi båda tvunget måste heltidsarbeta. Då blir det svårt att orka ta hand om hus och trädgård och det blir lite tid kvar att njuta. Att flytta så långt ut att priset blev lägre skulle innebära att bli bilberoende. Förutom att gå ner i arbetstid vill vi måna om miljön så gott vi kan och att vara tvungen att ha två bilar känns liksom bakvänt. Det skulle troligtvis även bli långa resor till och från arbete.

Vi har flera gånger sagt att vi ska vänta. Jag har ju inget arbete att gå tillbaka till och huspriserna nu är ju helt hysteriska. Vi ska precis ut på en längre resa. Det funkar ju bra att bo i lägenhet än så länge, även om vi har längtat så efter den där trädgården.

Så en dag för någon månad sedan hittade J en annons om en kolonistuga till salu. I kolonin som ligger alldeles där vi bor. Två minuter tar det att gå dit. Den verkade fin och vi tänkte att ja, varför inte titta på den? Det var ett alternativ vi inte ens övervägt. Vi klampade dit utan några förväntningar och kände när vi var där att det faktiskt var ganska trevligt.

Samma dag åkte vi på visning på ett stort hus strax utanför Göteborg. En enorm trädgård, och flera byggnader utöver bostadshuset.

"Det här är ju alldeles för mycket för oss." sa jag. "Vi skiter i det här och köper en kolonistuga istället!"

Och det har vi faktiskt gjort. Vi har hittat ett ställe som kändes helt rätt. Lagom litet hus, lagom liten trädgård. Vi får bo där hela sommarhalvåret om vi vill, och alla helger hela året.

Välkommen till oss!

Låt er inte luras av åttan, det är nummer tolv som gäller.

Huset är byggt på 1920-talet. De förra ägarna har entusiastiskt renoverat det och försökt behålla så mycket i originalstil som varit möjligt. Skrapat fram originalinnertak och foder, lagt nytt tak, dränerat och gjort ny grund, målat och tapetserat. Det finns vatten, avlopp och ett litet men fullständigt funktionellt kök. Toalett finns i förrådsskjulet. Vi kan bygga ut eller till om vi vill, men vi måste inte.

I spaljén växer humle och kaprifol.

Ett av våra två äppleträd.

En av våra sjuhundramiljoner lupiner.

I trädgården kan vi göra slag i alla odlingsplaner. J planerar för växthus och har redan grävt en djupgrav. Jag har slaktat tujor och lupiner för att göra plats för fler bärbuskar och bäddar. Vi har råd att vara lediga tillsammans hela sommaren trots att vi investerat i detta. Det kommer att bli många varma morgnar med te i trädgården. Vi har hittat vårt perfekta ställe!

Ödesdigert misstag i örtträdgården.

Jag tittar på SVTs Trädgårdsonsdag. För att jag är en tant som älskar att odla, that's why! Tareq Taylor är en av programledarna. Jag gillar Tareq. Han är glad och söt och lagar god mat och är entusiastisk över potatis i hink. 

Kanske den gulligaste trädgårdstomten jag vet.

Dessutom har han en kryddträdgård, precis som jag! Eller ja. Jag har ett par krukor kryddor i mitt köksfönster. I alla fall! I förra avsnittet skulle Tareq sätta mynta. Det visar sig att han liksom jag är förtjust i denna trevliga ört. Han babblade länge om olika sorter och fröjden över myntate. 

Sedan hände det.

Han satte myntan i sitt lilla kryddland. UTAN ATT BEHÅLLA KRUKAN RUNT RÖTTERNA.

Javisst, du läste rätt. Han satte myntan rakt ner i landet som den var!

För er som är örtnoviser, låt mig förklara med följande exempel. Förra sommaren köpte jag några örtplantor och satte i en balkonglåda. Basilika, citrontimjan och chokladmynta. I början på sommaren hade jag en låda med basilika, citrontimjan och chokladmynta. I slutet på sommaren hade jag en låda mynta. Mynta tillhör nämligen släktet postapokalyptiska örter. Om den lämnas fri att skapa sitt eget öde har den raskt tagit över din trädgård, ditt hus och dina barn. Efter apokalypsen när alla system kraschat, kommer vi att äta muterade kackerlackor, någon form av svamp och mynta.

Som ni förstår är jag nu lite bekymrad för Tareq. Kommer han att få ha några andra örter kvar? Kanske var det en synvilla, detta att han gav myntan fritt spelrum. Ja, vi hoppas på detta.

Mynta är jättetrevlig och som ni förstår skitlätt att ha att göra med, eftersom den växer i alla väder och jordar. Se bara till att den får en egen kruka, så ordnar det sig. Var också beredd på att du kan få okända sorter, eftersom myntor glatt korsar sig med varandra. Det kan ibland vara svårt att veta exakt vilket frö eller vilken planta man faktiskt köpt. Men det gör ingenting. Du kan göra te på färska eller torkade blad, ha den i efterrätter och drinkar, eller om du tycker om när din mat smakar tandkräm, så kan du exempelvis ha den i en sås du serverar till lamm eller dylikt. Själv när jag en romantisk längtan efter att få göra olja på min mynta att tillverka salva på.

Någon sorts mynta, oklart vilken.

Tareq, om det kör ihop sig och du bara har mynta kvar så är det okej. Jag har skitfin basilika i köket och du kan få låna av den om du vill.

Göra plats, få plats.

På ön har allt en annan takt. Det är så tyst. Luften har mer syre. Natten är mörk och full av stjärnor och ger en sömn som slukar mig. Allt är enklare. Vi eldar. Lagar mat. Sover. Talar. Går. Havets doft fyller hela huvudet. Ejdrarna ropar och flyr när vi kommer. De välta träden ligger kvar, rötterna i vädret. Vi klättrar på klipporna. Går över en sandstrand och tittar på bråten som blåst in. Allt är vind och vatten och jord. Jag hör vad jag tänker. Tankarna stillar sig, kommer en och en. Nya idéer får ryggrad, gamla idéer får mer hud, naglar och vitala organ.

Johan gräver ett nytt land, sliter med rotknölar och ljung. Klyver ved och gör kanter. Vi fyller igen hålet, stubbar, stockar och grenar, ett lager sandig jord, ett lager fetare jord, ett lager tång. Kroppen tycker om att arbeta, jag tycker om att gräva för att odla istället för att prata om att odla. I landet tänker vi oss tomater, kanske purjolök och jag vill testa ”tre systrar”, en permakulturkombination av squash, majs och bönor som får växa om varandra.

Varje gång vi är här minns jag varför jag längtar efter att få bo på landet.

De har en sammansvärjning för att ta över världen.

Det syns inte på den här bilden, men tomaterna är attackerade av flugor! Tusentals! Miljoner! Minst!

Jag talar om blomflugorna. Här sätter en i godan ro lite frön, för att få sallad och tomater inomhus och vad händer? Typ en halvtimme efter att de stackars rangliga grönbebisarna vågat titta upp ur jorden, så är vår lägenhet invaderad av blomflugor. Var kommer de ifrån? Jorden? Luften? Bildas det en blomfluga varje gång någon svär? Och framförallt: HUR får jag bort dem? I detta fall är jag endast för ond, bråd död. Vi har testat tändstickor i jorden och såpvatten, men det hjälper inte. Vi har till och med låtit de spindlar vi sett vara kvar i hörnen i hopp om att de ska äta flugorna, men det är helt enkelt för många flugor. De är överallt. ÖVERALLT.

Hjälp, snälla alla som kan saker om växter och kräk!

Jag vill inte använda hemska carcinogena bekämpningsmedel, men det finns kanske fler hemmasnickrade tips? Allt är välkommet.

Den som kommer med tipset som leder till blomflugornas utrotande får äta den första tomaten!

(Pluspoäng till de som kommer med lösningar som innefattar gulliga djur, typ: "Du måste skaffa en hundvalp som dödar flugorna med sin luddighet.")

Det är officiellt vår.

För vi har planterat frön.