På ön har allt en annan takt. Det är så tyst. Luften har mer syre. Natten är mörk och full av stjärnor och ger en sömn som slukar mig. Allt är enklare. Vi eldar. Lagar mat. Sover. Talar. Går. Havets doft fyller hela huvudet. Ejdrarna ropar och flyr när vi kommer. De välta träden ligger kvar, rötterna i vädret. Vi klättrar på klipporna. Går över en sandstrand och tittar på bråten som blåst in. Allt är vind och vatten och jord. Jag hör vad jag tänker. Tankarna stillar sig, kommer en och en. Nya idéer får ryggrad, gamla idéer får mer hud, naglar och vitala organ.
Johan gräver ett nytt land, sliter med rotknölar och ljung. Klyver ved och gör kanter. Vi fyller igen hålet, stubbar, stockar och grenar, ett lager sandig jord, ett lager fetare jord, ett lager tång. Kroppen tycker om att arbeta, jag tycker om att gräva för att odla istället för att prata om att odla. I landet tänker vi oss tomater, kanske purjolök och jag vill testa ”tre systrar”, en permakulturkombination av squash, majs och bönor som får växa om varandra.
Varje gång vi är här minns jag varför jag längtar efter att få bo på landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar