Hårgate. Ingen har väl missat det.
Det handlar om att kvinnor inte har rätt till sina egna kroppar. Att kvinnokroppen är en allmän arena som alla får tycka till om. Det handlar om konformism. Att du som kvinna måste följa de uppsatta reglerna. Du ska se ut som du blir tillsagd. Du ska göra som du bli tillsagd. Du ska inte ifrågasätta det. Du ska inte tänka själv.
För då djävlar.
Det går inte att föra en diskussion med någon som går till personangrepp. Jag vill prata om ett strukturellt förtryck och vad det gör med oss alla – till svar får jag att jag ska hålla käften, att jag är äcklig, att jag är en fitta, en hora. Jag vill prata om min rätt till min egen kropp, att den är min ensak, ingen annans – till svar får jag att jag ska dö.
Diskussionen dör ofta på grund detta. Varför? För att vi kvinnor vet att det är sant. Vi lever ständigt med medvetenheten om hoten, om våldet, om döden. Vi lever med hoten, med våldet, med döden. Jag känner sex kvinnor som blivit utsatta för sexuella övergrepp, två som har levt med män som spöat dem. Åtta kvinnor, som jag känner till. Det skulle inte förvåna mig om det fanns ett mörkertal i min bekantskapskrets. Alla kvinnor jag känner har blivit utsatta för sexuella trakasserier. Alla. Jag själv inkluderat. Och det är egentligen bara en sak, om man tittar på det rent statistiskt, som gör att jag inte har blivit slagen, våldtagen eller till och med mördad: tur. Tur. Ingenting annat. För våldet kan drabba vilken kvinna som helst, när som helst. Det behövs inga sakargument från den andra sidan, och de vet det. Det räcker med att hota, så ska väl de djävla feministerna lära sig att hålla käft någon gång.
Vi fortsätter ändå. Vi ger oss inte. Och det är helt riktigt. Vi måste orka fortsätta föra diskussionen, fortsätta kräva rätten till det som redan är vårt. Fortsätta anmäla alla hot, fortsätta föra fram sakargumenten.
För det är precis det de inte vill. Att sakargumenten ska höras. Så just därför vill jag uppmana alla att orka lite till. För fram sakargumenten, igen och igen och igen. Låt inte diskussionen handla om personangrepp, håll dig över ytan, sjunk inte till den nivån. Hjälp varandra. Stötta, peppa. Jag håller dig om ryggen, kompis, och jag hoppas att du håller min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar