Alltså, det är inte samma film, fast det är typ samma film, fattar du?

Obs! Spoileralert! Om du inte har sett Prometheus och tänker göra det ska du sluta läsa nu.

Igår var jag och Johan på bio. Det gick till ungefär såhär, fast lite längre:

Jag gillar den här typen av film, ett storslaget, episkt äventyr med mycket dån, slams, maskiner och monster. Jag gillar när det finns en tanke bakom, men om jag är på rätt humör så kan jag gilla det även när det inte finns en tanke bakom. Så jag borde gilla det här. Vilket jag gör också. Typ.

Johan sa efter filmen att den gjorde honom illa till mods. Mig också. Vilket jag gillar. Det är bra om det känns. Det är bara så svårt att sätta fingret på vad det är som gör en illa till mods, för berättelsen faller ganska platt. Visst, det är otäckt med trånga utrymmen och muterande varelser och kanske mest varelser som är människolika och vill utrota mänskligheten. Samtidigt är det bara så tamt och ofärdigt. Jaha, liksom? Utveckla? Varför uppfann de oss för att sedan vilja utrota oss? Vad har David för agenda? Vad innehåller de här chipsen egentligen?

Jag gillar Ridley Scott. Han har gjort Blade Runner och den fantastiska åttitotalsfantasyrullen Legend, som jag verkligen, genuint uppskattar (trots att den innehåller Tom Cruise som trädpojke i spandex och oslipade tänder), något jag kanske är ensam om i hela världen. (Sedan har han gjort sjuttioelva rullar med Russel Crowe gapandes och springandes/ridandes med ett svärd. De är väl lite sådär.) Scott jobbar med olika, återkommande teman. Det är också bra, konst får gärna arbeta med samma saker om och om igen, tugga, svälja, spotta upp igen. Han jobbar med monster, med ärbara män, med kvinnor i lite kläder som rantar runt på ett rymdskeppsdäck, med abort av typen "TA UT DEN DÄR UTOMJORDINGEN UR MIG FÖR HELVETE" (Freud, tänker jag mig, skulle gnugga händerna av förtjusning åt just det här.), med metamorfos och vad som egentligen är mänskligt. Han jobbar med filmens motsvarighet till intertextualitet. Vad kan det heta? Intercinearitet? Vi kör på det.

Det är väl okej att göra en film som refererar till en annan film. Det är väl okej att göra en film som refererar till en annan film som man själv gjort. Men jag vet inte om jag tycker att det är okej att göra en film, sedan göra en ny film och låtsas att den inte är den första filmen. Är ni med? För Prometheus ÄR typ Alien. (Fast sämre, för Alien är ju verkligen bra.) Samma sorts monster. Samma sorts rymdskepp. Samma sorts blod och slams och "graviditet" och "abort". Samma sorts droid. Michael Fassbender må vara den största behållningen med filmen, men när han ligger med avslitet huvud och dreglar samma vita dregel och pratar med samma mekaniska ton i rösten som droiden i Alien, då blir jag faktiskt lite trött. Visst, enligt Scott delar de två filmerna "samma dna". Enligt samma källa var hans avsikt att "samla ihop lösa trådar" från Alien, men Prometheus utvecklades till något mer självständigt. Joråsåatteeeh.

Mitt hopp tändes i en liten sprakande låga i filmens slutminuter. Skulle den faktiskt få väl godkänt i Bechdeltestet?* Två av de kvinnliga karaktärerna, Shaw och Vicker är de enda (människorna) kvar på planeten. De borde prata med varandra, samarbeta för att överleva. Prata om något annat än någon av de män som är med i filmen. Ja, så måste det vara, tänkte jag. Men nej. Istället blir Vicker mosad av ett rymdskepp. Håhåja.

Fem spänn på att Scott kommer att göra en uppföljare? Som är en ny film. Typ.

*Shaw och Vicker pratar i ett par meningar om en maskin som finns ombord på rymdskeppet, vilket kan räknas som att filmen får godkänt, med extremt liten marginal.