Som vanligt i framtiden får en äkta sexist komma till tals i media. Författaren Stig Larsson har nyligen kommit ut med en självbiografi, När det känns att det håller på att ta slut, på Albert Bonniers förlag. Stig Larsson kanske är en bra författare, vad vet jag, det enda jag vet om honom är att han gillar att knulla småflickor och sedan skriva om det. Så också i den senaste boken, där han beskriver sitt amfetaminmissbruk och hur han har sadomasochistiskt sex med unga kvinnor. I boken beskrivs hur en av kvinnorna börjar gråta efter att Larsson bindit, smiskat och haft analsex med henne. I intervjun med Sydsvenskan tas scenen upp. Larssons reaktion är att det hade kunnat gå riktigt illa. Tänk om hon hade anmält honom! På frågan om han inte tyckte att det var jobbigt att tjejen blev ledsen, svarar Larsson: "Äh, hon ville ju själv egentligen. Hon ville att vi skulle göra det igen sen. Det är ju det som är det knepiga, tjejer vill en sak men säger något annat." I intervjun pratar Larsson också om att kvinnor borde vara kvinnor och att män borde vara män. *
Jag har inte någon tv, så jag kan inte verifiera detta, men enligt ett flertal inlägg på Twitter har Larsson idag suttit hos Malou på TV4 och pratat om unga kvinnors PH-värde i underlivet och att det avgör om de smakar gott eller inte. Tydligen är yngre godare, eftersom de inte har surnat, om jag har förstått det hela rätt.
Så jag frågar mig igen: varför är vi så intresserade av låta den här typen av berättelser få plats? Varför säger vi att vi är emot övergrepp, men när ett övergrepp kommer upp till ytan benämner vi det som något annat? Varför får dessa män komma till tals om och om igen? Varför försvarar vi dem?
Enligt pr-ansvarig på Albert Bonniers förlag, Anna-Karin Korpi, har förlaget inte "varit inne och petat i innehållet". Hon tycker också att det handlar om vad tidningarna väljer att fokusera på och menar att förnedringssexet är en del av boken.** Skitsnack, säger jag. Klart att förlaget kan påverka vad som ska stå i en bok. Klart att förlaget kan ha åsikter om vad som ska stå i en bok, det är väl snarare regel än undantag. Vad jag har hört är Albert Bonniers generellt sett väldigt bra på att ha åsikter om vad som står i deras böcker.
Men tydligen är allt det här väldigt svårt. Så därför kommer här en liten bit undervisning, i sex och etik skulle vi kunna säga, eller kanske rent av SEXUALMORAL, detta ord som många tycks tro är en oxymoron. This one goes out to all Stig Larssons out there och alla andra som av någon anledning vägrar fatta djävligt grundläggande saker.
1. Kvinnor är människor.
2. När man har sex med sadomasochistiska inslag, är det alltid den som är underordnad som har makten. Det är hen som beslutar vad som får göras, hur det får göras, samt när det är stopp. När den som är överordnad är den som har makten, när det är hen som beslutar vad som får göras, hur det får göras samt när det är stopp, handlar det inte längre om sex. Det är ett övergrepp. Ett övergrepp ser inte alltid exakt likadant ut, varför det är extremt viktigt att göra upp väldigt tydliga regler och överenskommelser vid sadomasochistiskt sex. Det vet alla seriösa, vettiga och friska personer som har den här typen av sex.
3. Kvinnor har inte samma sexualitet. Kvinnor har inte samma sexuella preferenser. Kvinnor har inte samma sexuella erfarenheter. Varför? För att kvinnor inte är en unison grupp. Vi är individer. Vi har olika sexualitet, erfarenheter och preferenser. Generella, svepande uttalanden av typen: "Det vet man ju vad kvinnor egentligen vill!" kommer aldrig någonsin att bli argument. Ingen man kan tala om för mig vad jag "egentligen vill". Det finns ingenting som kvinnor "egentligen vill".
Hör och häpna gäller detta även för män.
4. Mina sexuella erfarenheter och preferenser ligger inte till grund för hur starkt mitt nej är. Alla kvinnor kan utsättas för sexuella övergrepp, det finns ingen som är immun mot det. Oavsett vad jag har gillat eller gjort tidigare, misskrediterar inte det mig. Oavsett om mitt sexliv har innehållit maktspel och/eller våld tidigare gör inte det att jag har förtjänat ett övergrepp. Igår kanske jag hade stenhårt analsex och imorgon kanske jag är sugen på en orgie med smisk. Om jag säger nej idag är mitt nej fortfarande lika starkt.
5. Kvinnor har inte ansvar för mäns handlingar. Oavsett vad jag säger, gör eller har på mig, så är det du och bara du som har ansvar för ditt beteende. Oavsett vad någon kvinna säger, gör eller har på sig så kommer det aldrig att ursäkta någonting du gör. Du kommer alltid att vara ytterst ansvarig för dina handlingar.
* Källa: Sydsvenskan
** Källa: GP
5 kommentarer:
Du kanske ska läsa något av Stig Larssons verk innan du kommer med din kritik?
Att någon som sysslar med att skriva till synes förespråkar censur av "obekväm" litteraur är ju uppseendeväckande.
Larssons litterära gärning har ofta kretsat kring att utmåla honom själv som "skurken". Att gräva i sina sämsta, mörkaste sidor, och på så vis blottlägga mänskliga svagheter som förvissor är jobbiga att konfronteras med, men som knappast bör censueras för att folk som inte ens läst honom blir sura över twitterkommentarer om hans uttalanden i en tv-soffa.
Det ser ju bara okunnigt ut.
Jag har inte läst hans böcker, det är helt riktigt, men jag tycker att hans kvinnosyn kommer fram med all önskvärd tydlighet i de där tv-sofforna och i intervjuerna jag hänvisar till. Jag tycker att det är djupt beklämmande och helt ärligt djävligt tjatigt att män med Larssons syn på kvinnor ska få den typen av medietid. Jag har sett Efter tio där Larsson sitter och pratar om tonårsflickors PH-värde i slidan. Vad har det med hans "litterära gärning" att göra? Jag säger inte att man ska censurera Larsson, men jag tycker att det är fegt av hans förlag att slingra sig när de får frågan om innehållet hans bok. Jag tycker också att det är ganska fegt av dig att stå som anonym och kalla mig för okunnig.
Nu fokuserar ju inte Susanna på just Stig Larssons böcker utan hans framträdanden i diverse tv-soffor och tidningsartiklar. Han är inte heller ensam måltavla för kritiken, utan även journalisterna och förlaget som ger honom uppmärksamhet. Stig Larsson kan få skriva hur kvinnoförnedrande böcker som helst, men ska vi ge honom credd för det? Ska man, med en bok som alibi, få sitta i tv och säga precis vad som helst? Stig Larsson är inte problemet, han är en symptom på en djupt rotad sjukdom som finns i detta land och kallas k-v-i-n-n-o-h-a-t. Kombinera detta med sensationslysten kapitalism så blir resultatet att det är ok att bekymmersfritt prata om övergrepp man begått på unga kvinnor på bästa sändningstid.
Du kan ju återkomma med dina argument den dagen en kvinna sitter i morgonsoffan och pratar om hur pojkars sperma smakar bättre än mäns och ligger på topplistan med sin bok om hur hon sexuellt våldför sig på människor.
Jag säger inte att Stig Larsson inte är ett rikssvin. Han har ju som sagt byggt sin litterära karriär på att utforska den här "svinigheten". Han är en skicklig och intressant författare.
Det jag invände mot var insinuationen att förlag är fega om de inte vågar "peta" i (läs: censuera) sina författares verk.
Dessutom invände jag mot avfärdandet av Larssons roman, som du inte har läst, baserat på sådant du har hört står i den. Men utan sammanhang, och utan att läsa hur dessa saker beskrivs, så känns det väldigt överilat.
Eller finns det ingen plats alls för den här typen av "obekväma" skildringar?
Du får gärna tycka illa om Stig Larsson, och hans uttalanden i tv-soffor. Det är du knappast ensam.
Jag uppfattade det dock som att du även ansåg att hans roman(er?) bör bojkottas, utan att ha läst den.
Möjligen är jag lika allergisk mot moralism när det gäller litteratur, som du är mot tveksam kvinnosyn. Att det är där det krockar.
Men jag hävdar bestämt att det inte är litteraturens uppgift att vara "god". Stig Larsson är kanske ett svin, jag känner honom inte. Men jag anser inte att förlag bör peta i obekväma författares böcker.
Men om jag missförstått dig så är det väl bara att cirkulera, får då finns det inget mer att tillägga.
Det är du som pratar om censur och bojkott, inte jag. Förlag petar i manus varje dag. Önskar att visst ska bort och visst ska till. Det är inte en åsikt jag har att de ska eller inte ska göra det, det är så det går till. Om du tycker att det är censur får du ta upp det med förlagen, inte med mig. De gav ut hans bok och sedan ville de inte stå för det, utan slingrade sig och pratade om att massmedia väljer att fokusera på somligt. Istället hade de kunnat säga: ”Ja, vi vet precis vad som står i den boken. Vi valde att ge ut den.” Det gjorde de inte. Förlag har ansvar över vad de ger ut. Albert Bonniers hade kunnat säga nej till att ge ut Larssons bok. De hade kunnat säga: "Nej, vi vill inte bidra till normaliseringen av utnyttjandet av unga flickor. Vi tänker inte ge ut den här boken. Du får ta den någon annanstans." De hade inte ens behövt ge en motivering. Så går det för de flesta manus, de blir refuserade utan motivering. Yttrandefriheten innebär inte att man har rätt att bli utgiven överallt.
Skicka en kommentar