Under läslampan: The Lacuna

Det är ju nästan lite pinsamt att jag som skriver och skriver om mitt skrivande inte har skrivit om läsande. (Så mycket skrivande i en mening.) Det ska vi genast ändra på!

När jag arbetade som mest intensivt med romanen läste jag inte ett skvatt. Jag kunde liksom inte. Jag var så uppe i min egen historia att jag vare sig kunde eller ville kliva ur den för att gå in i en annan. Jag ville inte bli störd, liksom. Det var nytt för mig, tidigare har jag alltid kombinerat mitt skrivande med läsande och känt att de två berikat varandra. Fast då skrev jag ju inte romaner utan mest noveller och det är något helt annat. I framtiden tänker jag mig att jag kommer att ha perioder med skrivande och perioder med läsande, eftersom jag tänker skriva fler romaner. 

På senare tid har jag läst en hel del, mest på engelska. För några år sedan hade jag jättesvårt att komma in i engelskan, men det visade sig bara vara en övningsfråga. Nu tänker jag inte ens på språket.

Just nu läser jag mastodontromanen The Lacuna av Barbara Kingsolver. Hon är en av mina favoriter, både språkligt och innehållsmässigt. Jag har inte läst alla hennes verk, bara The Poison Tree Bible (Giftträdets bibel) och Prodigal Summer (Sommarens rikedom) som båda gjorde stort intryck på mig. De två påminner om varandra, språket och berättelserna är i samma stil, medan The Lacuna är något helt annat, än mer fantastiskt.

Romanen handlar om en fiktiv person, Harrison Shepherd, som placerats i verklig historisk tid. Han sitter som så många andra lite mitt emellan två kulturer, med en mexikansk mamma och en amerikansk pappa. Shepherd växer upp i Mexiko tillsammans med mamman, som hela tiden är på jakt efter den stora kärleken, frälsningen. Fadern i Gringoland förblir främmande för Shepherd, trots de år i Amerika då han går på internatskola. Väl tillbaka i Mexiko får han arbete hos konstnärsparet Frida Kahlo och Diego Rivera och när de två hyser in Lev Trotskij är det Shepherd som blir hans personlige sekreterare. Efter att Trotskij blivit mördad flyttar Shepherd till Amerika, där han blir en framgångsrik författare, varpå Antikommunistbyrån får upp ögonen för honom.

Jag är på sluttampen av boken och har ingen aning om vart det barkar hän. Förutom att historien är helt briljant är språket en enda underbar karamell att suga på. Alla borde läsa den här boken!

Vad läser du?

Hurra för Tomas!

Nu känns det som att jag borde skriva något intellektuellt, analytiskt och mycket LITTERÄRT. Det gör jag inte.

Jag säger istället: GRATTIS, Tomas! Det var dig väl unt.



Fast jag hoppades nog på Oates.

Jag tar tillbaka och hävdar motsatsen! Eller: Bokmässan 2011.

Jag hävdade ju att jag inte skulle gå på Bokmässan i år. Sedan visade det sig att Gustav ville gå, att jag visst hade tid och pengar (lite i alla fall) samt att söndagens seminarier ingick i entrébiljetten. Det avgjorde saken.

Här är Gustav, my brother from another mother. Vi flanerade fram och tillbaka, fram och tillbaka mellan alla montrar. Vi såg några kändisar som gick lösa: Alexander Schulman, Plura och Herman Lindquist. Vi såg två jättelånga köer. Den ena ledde till Maria Montazami, den andra till Don Rosa. Gustav köpte två böcker. Vi gick förbi Strinbergssällskapets monter och jag glömde att tipsa dem om Strindberg and Helium.

Sedan gick vi på två seminarier. (Tyvärr missade vi Herta Müller.)

Det första hette En kör av kvinnliga röster. Det leddes av Eva Witt-Brattström som via den fantastiska tolken höll ett samtal med vitryska författaren Svetlana Aleksijevitj. Hon har under trettio år skrivit fem böcker som behandlar åren efter Sovjets fall. Det var mycket tal om krig och på vilket sett det har påverkat människorna där. Inför varje bok intervjuade Aleksijevitj minst femhundra personer. När Gustav hörde det höjde han på ögonbrynen och väste: "Du är värsta såpförfattaren i jämförelse!" Helt sant. 

Väldigt bra seminarie, Aleksijevitj verkar vara en stark kvinna med knivskarpt intellekt. Ibland var det svårt att hålla tråden, det blev upphackat eftersom det var både på ryska och svenska. Vi var mycket imponerade av tolken. Hon stakade sig knappt!

Efter det gick vi på Jan Lööf berättar om sitt liv som bilderboksmakare, ett samtal mellan Jan Lööf och Rolf Classon, förläggare.

Såhär såg Lööf ut när han fick reda på att han skulle ställa ut på Konstmuséet i Göteborg. Förvånad, påstod han själv. Bilden såg inte så obehaglig ut i verkligheten.

Det här var ett ganska dåligt seminarie. Lööf erkände i början glatt att han inte hade förberett sig alls, något jag tycker är rätt nonchalant när man sitter i en föreläsningssal som rymmer ett par hundra besökare. Det var ett osammanhängande samtal, som berörde ämnen som kunde varit intressanta, som hur man definierar konst, hur Lööf ser på konst, om hans eget bildspråk, tekniker han använder sig av när han jobbar och så vidare. Istället blev det hastiga nedslag. "Jag återkommer till detta senare.", sa Lööf flera gånger, men jag upplevde inte att han tog upp tråden igen. Det var på det hela taget lite gubbigt.

Vi flanerade lite till och jag hade turen att springa på Matilda, bara sådär. Jag köpte hennes fantastiska bok (som man kan läsa om här, som sagt) och hon gjorde en fin signering i den.

Lätt de snyggaste omslagen på länge.

Slut för idag, tack för idag!

Jag gillar böcker, jag lovar!

När man som skrivande människa konstaterar att man inte kan gå på Bokmässan, så känns det lite som att vara kristen och svära i kyrkan.

Det är ju årets bokfest, då man ska frottera sig med och beundra diverse författare, gå på seminarier och lägga en halv förmögenhet på böcker, tidningar och tidskrifter! (Och plocka på sig väldigt många gratispennor och karameller.)

Men den enkla sanningen är att jag vare sig har råd eller tid. Tyvärr.

Nästa år! Då djävlar. Jag ska ta ledigt och spara pengar så att jag kan gå på alla seminarier och köpa alla böcker.

Dagens boktips.

När jag gick skrivarlinjen på Fridhems folkhögskola var det en cool tjej som gick filmlinjen samtidigt. Matilda hette hon. Det heter hon förresten fortfarande. Nu har hon gjort en helt fantastisk bok, för hon är en multitalang. Kolla in arbetet hon har utfört här och se till att skaffa ett ex av det här fantastiska verket!