Jag tar tillbaka och hävdar motsatsen! Eller: Bokmässan 2011.

Jag hävdade ju att jag inte skulle gå på Bokmässan i år. Sedan visade det sig att Gustav ville gå, att jag visst hade tid och pengar (lite i alla fall) samt att söndagens seminarier ingick i entrébiljetten. Det avgjorde saken.

Här är Gustav, my brother from another mother. Vi flanerade fram och tillbaka, fram och tillbaka mellan alla montrar. Vi såg några kändisar som gick lösa: Alexander Schulman, Plura och Herman Lindquist. Vi såg två jättelånga köer. Den ena ledde till Maria Montazami, den andra till Don Rosa. Gustav köpte två böcker. Vi gick förbi Strinbergssällskapets monter och jag glömde att tipsa dem om Strindberg and Helium.

Sedan gick vi på två seminarier. (Tyvärr missade vi Herta Müller.)

Det första hette En kör av kvinnliga röster. Det leddes av Eva Witt-Brattström som via den fantastiska tolken höll ett samtal med vitryska författaren Svetlana Aleksijevitj. Hon har under trettio år skrivit fem böcker som behandlar åren efter Sovjets fall. Det var mycket tal om krig och på vilket sett det har påverkat människorna där. Inför varje bok intervjuade Aleksijevitj minst femhundra personer. När Gustav hörde det höjde han på ögonbrynen och väste: "Du är värsta såpförfattaren i jämförelse!" Helt sant. 

Väldigt bra seminarie, Aleksijevitj verkar vara en stark kvinna med knivskarpt intellekt. Ibland var det svårt att hålla tråden, det blev upphackat eftersom det var både på ryska och svenska. Vi var mycket imponerade av tolken. Hon stakade sig knappt!

Efter det gick vi på Jan Lööf berättar om sitt liv som bilderboksmakare, ett samtal mellan Jan Lööf och Rolf Classon, förläggare.

Såhär såg Lööf ut när han fick reda på att han skulle ställa ut på Konstmuséet i Göteborg. Förvånad, påstod han själv. Bilden såg inte så obehaglig ut i verkligheten.

Det här var ett ganska dåligt seminarie. Lööf erkände i början glatt att han inte hade förberett sig alls, något jag tycker är rätt nonchalant när man sitter i en föreläsningssal som rymmer ett par hundra besökare. Det var ett osammanhängande samtal, som berörde ämnen som kunde varit intressanta, som hur man definierar konst, hur Lööf ser på konst, om hans eget bildspråk, tekniker han använder sig av när han jobbar och så vidare. Istället blev det hastiga nedslag. "Jag återkommer till detta senare.", sa Lööf flera gånger, men jag upplevde inte att han tog upp tråden igen. Det var på det hela taget lite gubbigt.

Vi flanerade lite till och jag hade turen att springa på Matilda, bara sådär. Jag köpte hennes fantastiska bok (som man kan läsa om här, som sagt) och hon gjorde en fin signering i den.

Lätt de snyggaste omslagen på länge.

Slut för idag, tack för idag!