Möte

Pappa har läst mitt manus tre gånger. Vi går igenom alla stav- och slarvfel (de är inte så många). Pappa har skrivit kommentarer till nästan varje kapitel. Bra, skriver han ibland, eller: för mycket hästar. Det är utförligt och noggrant genomförd kritik och jag tänker att han aldrig har gett mig så mycket respons på en text tidigare. Men så har jag ju aldrig skrivit en roman tidigare heller.
"Du har verkligen en stor talang.", säger pappa, och det gör mig så glad att jag nästan slår en kullerbytta där jag sitter i soffan.

Alla möten i mitt arbete stannar kvar i kroppen, jag går runt med en envis stress. Vaknar tidigt på morgonen och kan inte somna om. Axlarna är spända, nervositeten inte befogad; det finns ingenting att oroa sig för, egentligen.
"Slappna av, Susanna!", uppmanar min sekundära bilskolelärare, (jag råkar ha två), tar tag i min axel och trycker varligt ner mig i sätet. "Ser du vad bra det går när du slappnar av? Ser du, Susanna!" Och så skrattar han. Det går bra, jag förstår inte vad det är jag är så rädd för. Misslyckandet igen, kanske. Men jag kan ju köra.
Vi kör över ett tågspår som knackar genom bilens tunna golv.

Sara har tre myggbett i följd på halsen. Orions bälte, säger hon. Jag föreslår en tretandad vampyr. Hon är inte så sugen på staden, säger hon, kanske inte på hösten heller. Men det är kanske okej att inte vara entusiastisk inför allt jämt? Hon har varit på Hallands Väderö i en vecka, bott i fyrvaktarbostad och delat platsen med bara några människor, mest djur; hästar, kor och flera hundra får. Jag räcker henne mitt manus över bordet och hon bläddrar förtjust. Hon säger att jag kanske kommer att få hennes och Vanjas barnbok i födelsedagspresent.
Jag följer med henne för att leta böcker inne på biblioteket. Jag bläddrar i hyllorna, känner en slags ovilja inför all litteratur, all tillrättalagd text, en liten paradox i all min längtan. Platsen renar mig ändå, och mötet, jag känner mig så lugn när jag och Sara skiljs åt, slänger en kyss åt henne och hennes cykel.

Åker hem. Johan lagar mat. Tomaterna mognar på balkongen och jag behöver inte tänka på något särskilt precis just nu.