Vi har fortfarande inte fått något svar från Hulthén, eller någon annan heller för den delen. Jag har varit upprörd och liksom bitter över detta, vilket jag ser som sunt. Jag är inte så uppgiven och cynisk att jag inte förväntar mig att folk inte ska bry sig eller ta mig på allvar när jag påvisar en orättvisa.
Men det är inte långt ifrån, det ska jag säga.
Jag ska försöka släppa det här nu. Som sagt, vi kan inte göra mer. Kanske sker det tillrättavisningar i kulisserna som vi inte känner till, fast jag tvivlar på det. Det står med all önskad tydlighet klart att detta är något som politikerna och tjänstemännen vill sopa under mattan. Trots att det inte bara är jag och Johan, två privatpersoner, som uppmärksammar orättvisor inom Göteborgs kommun. Vem vet, det kanske blir ordning på torpet. Phun intended.
Jag vill i alla fall säga detta: detta är vare sig den första eller sista orättvisan som har skett. Vi lever i en värld där människor inte är lika värda, där människor i maktpositioner utnyttjar och förbiser de som de har makt över, där människor fuskar, bara för att de kan.
Jag kommer att bli vittne. Du kommer att bli vittne. Och när jag blir det igen, så kommer jag att dokumentera det jag ser och hör. Ta kort. Filma. Ge mitt nummer till den jag sett bli utsatt, erbjuda mig att vittna. Fortsätta att uppmärksamma, tills de fattar att de är sedda, att deras orätt inte kan bli rätt för att ingen har sett den. Någon har sett den. Någon har uppmärksammat. Jag hoppas att du också kommer att göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar