De bra sakerna.

Jag är en person som är duktig på att inte vara nöjd. Jag fokuserar gärna på de dåliga sakerna. Om någon säger att glaset är halvfullt, säger jag att glaset är fult. Precis som mitt hår. Jag har en kris ungefär lika ofta som andra är förkylda.

Faktisk konversation som då och då hålls av mig och min syster:
Hon: "Hur är det?"
Jag: "Sådär. Jag vet inte vad jag ska göra med mitt hår./Jag känner mig värdelös för att jag inte skriver./ Jag känner mig värdelös i största allmänhet./Vad ska man göra med sitt liv?, o s v, o s v.
Hon: "Ja, ja, men förutom det?"
Tidigare brukade hon säga: "Men du har ju alltid en kris.", men vi har gått vidare från det nu, för vi vet båda om det.

Jag vill inte vara en missnöjd person. Jag vill vara en glad och positiv person, som tycker att livet är kul. Jag är ju sådan, egentligen. Jag jobbar på det. Så för att motverka ältandet av det jag av olika anledningar inte är så nöjd med, så tänkte jag fokusera på det som faktiskt är bra. Riktigt bra.

Jag är ihop med en man som är helt fantastisk på alla vis, som älskar mig och som jag älskar, som stöttar mig i allt och som jag har roligt med. Vi värderar samma saker i livet och jobbar på att få allt det. Jag har aldrig haft det så bra med någon i hela mitt liv. Jackpot, bingo, herueka, o s v.

Jag är frisk och de jag älskar är friska. Jag har bra relationer till mina familjemedlemmar och fina, intressanta, kärleksfulla vänner. Jag är bra på relationer i allmänhet och känner mig omtyckt.

Jag har ett jobb. Det är inte mitt drömjobb, det är inte världens roligaste jobb, men det är ett helt okej jobb. Jag trivs med mina kollegor och får okej betalt. Jobbet bidrar också till att jag kan ägna mig åt det jag verkligen vill göra. Jag är tacksam över att jag överhuvudtaget har ett jobb. Det är inte en självklarhet i dagens ekonomi.

Jag gör det jag vill göra och jag ger inte upp när det krånglar till sig. Jag skriver, för att jag vill det. "Du har ju gjort det mesta av jobbet.", sa min syster till mig idag. "Du har ju skrivit en roman." Nu är jag en person som har skrivit en roman, till skillnad från en person som vill skriva en roman, men inte gör det. Oavsett hur det går med romanen i framtiden, så är den skriven. Det är inte så illa pinkat, för fan.

Det jag vill ha är inte omöjligt att få. Jag vill ha några barn med Johan, ett hus med trädgård och växthus som vi kan odla mat i, jag vill läsa och lära mig mer om saker, jag vill fortsätta att ha bra relationer med människor, jag vill jobba mindre, skriva och så småningom göra det på heltid och få det jag skriver utgivet. Allt detta är fullt möjligt.