Filtdjäveln är klar.
 |
| Mina fötter och måttband med för att visa på storlek. Det syns inte så bra, men filten är runt en meter lång. (Så okej, den är kanske inte SÅ enorm då.) |
Mönstret heter Sunny Baby Blanket och finns gratis att hämta på Ravelry. Jag som tycker om enkel design tänkte att det här nog skulle bli en filt jag skulle gilla. Tyvärr blev det inte så. Den här filten har varit ett nemesisprojekt från början till slut.
Till att börja med tog det ungefär tusen år att bli klar med filten. Designen är som sagt enkel, liksom själva tekniken; det är ju bara räta, aviga, räta, aviga. Jag tror att det här är ett utmärkt nybörjarprojekt för de som behöver öva på de olika maskorna. Jag tyckte att det här var DET TRÅKIGASTE MÖNSTRET I HELA VÄRLDEN. Dessutom hade jag inte fattat hur stor filten skulle bli, så det kändes verkligen som att den aldrig skulle bli klar.
 |
| Närbild! Färgen är inte riktigt så urvattnad som den ser ut på bild. |
Så var det garnet då. Jag fick rådet på Tummelisa att använda Svarta Fårets Ulrika, då föreståndaren trodde att det skulle ha ungefär samma stickfasthet som mönstret rekommenderade. Jag köpte tio nystan och använde upp knappa sju. Tyvärr gillar jag inte garnet heller. Det var "gnissligt" och trögt att sticka i, det är inte särskilt fint uppstickat och jag ångrar färgvalet. Den här matta lavendeltonen är liksom bara "meh".
När filten ÄNTLIGEN var klar följde jag rådet i mönstret att tvätta den. Eftersom Ulrikagarnet är märkt som superwash, ska det gå att tvätta i maskin. 30 grader, står det på nystanen. Jag tvättade filten i 30 grader på ylleprogrammet på min maskin. Ut kom en filt som var om möjligt ännu större än tidigare. Om ungen gillar sin filt kommer hen att kunna använda den till ungefär sju års ålder. (Eller ända upp i högstadiet.)
Jag är med i Online Stickcafé på Facebook, en grupp för handarbetare, främst stickande människor. Ett utmärkt ställe att lära sig saker från och det finns alltid någon som kan svara på vilken fråga man än kan ha. Jag berättade om tvättningen och fick svaret att superwash egentligen ska kunna tvättas på 40 grader, en del tyckte därför att märkningen 30 grader var lite märklig, feg rent av. Någon trodde att det kunde bero på centrifugeringen, en annan på vattnets temperatur. Jag tror att det helt enkelt är garnet som inte håller vad det lovar.
Till på köpet lärde jag mig att ull i kvaliteten superwash är behandlat med någonslags kemikalie som gör att det går att tvätta i maskin utan att ullen tovar sig. Nu vet jag inte om jag vill använda filten alls på min lilla bebis. I fortsättningen kommer jag att hålla mig till så naturliga och ekologiska garner jag bara kan. Bomull och bambu verkar vara bättre val att sticka bebisgrejer i.
Och ja, jag är fortfarande gravid. Fem dagar över tiden. Det har gått från att vara bara tungt till att vara ganska smärtsamt, plus att mitt psyke börjar ta stryk av det här. På måndag ska jag tillbaka till MVC om ungen inte har tittat ut än. Då bokar man en tid för igångsättning, som för min del blir den 2 september i så fall, för de går efter exakta dagar, så 42+0 är det som gäller. Jag är inte särskilt social, mer än på mina egna villkor, jag är inte upplagd för skämt om saken och jag är tacksam över att slippa frågor om hur jag känner, om jag känner något eller om det har startat än. Barnet kommer förr eller senare, förhoppningsvis förr och jag hoppas att alla har förståelse för att mitt temperament är, hur ska vi säga, ansträngt.
På bonussidan är att jag och J hinner göra roliga saker, som att åka till skärgården, titta på serier, vila och greja med köket (mest J som grejar i och för sig, jag har mest åsikter om saker och ting). Jag har börjat på en ny stickning som ska bli en sjal, förhoppningsvis med pärlor i!
 |
| Sjalembryo! Garnet är ett okänt, växtfärgat ullgarn jag köpte i ett vikingastånd på Jul på Liseberg förra året. |
4 kommentarer:
Filten är ju underbart fin, rent och enkelt mönster, men, jag förstår om den var tråkig att sticka!
Att den inte höll måttet efter tvätt gör ju inte saken bättre.
Hur väl känner jag inte igen det där med "jagvillintehaenmassafrågor och nejjagharinteåkthurskullejagdåkunnasvaritelefonen"! Okej, det sistnämnda gäller inte riktigt numera, men när jag fick mina bar så var det ju fast telefon hemma som gällde.
Jag hr gått över med alla tre, 11 dar, 7 dar och med trean, tre veckor och två dagar! JAg trodde ju i min enfald att det var 2 veckor som gällde med honom, som med dom två första, men s där bedrog jag mej!
Då hade dom uppfunnit CTG-apparaten och kunde se att bäbisen mådde bra!
Men jag då!
JAg var nära nog folkskygg sista tiden, dom gånger jag var ut, var jag nära att klippa till dom som kom med lustiga komentarer, det som jag från 5:e månaden tyckte var lite gulligt, att bli kallad "pingvinen" (jag hade foglossning, så jag vaggade extra mycket) fick mej att se rött till sist!
Jag önskar dej lycka till, och att bäbisen finner det bäst att anmäla sin entre så fort som möjligt.
Kram
Ingrid
Jag har visserligen bara gått över tiden en gång av 4, men den veckan hade jag nerverna en bit utanför skinnet. (det var 4:e barnet) Förstår precis hur det känns.
Nu när jag har surat lite över processen, så tycker jag faktiskt fortfarande om det där mönstret. Men om man ska sticka det måste man vara beredd på mååånga, lååånga räta varv.
Det är en viss tröst att veta att jag verkligen inte är ensam om att gå här och vagga och vänta, många är de kvinnor som gjort det före mig och som ska göra det efter mig. Jag tycker så synd om alla er som var tvungna att gå TRE veckor över innan ni ens blev erbjudna igångsättning! Vilken tortyr det måste ha varit!
Jag hoppas också att bebisen kommer snart, men även om det dröjer så tror jag att barnmorskan har rätt i det hon sa: "Det är jobbigt nu, men när bebisen är ute kommer du att glömma de här dagarna." :)
Kram på dig!
Inger: Ja, man blir en smula, vad ska vi säga? Vass. :)
Skicka en kommentar