Förlossningstema, del 2: Den uppkopplade förlossningen

Nuförtiden är det privata offentligt. Det är typ förbjudet att ha ett privatliv som inte delas med alla i hela världen hela tiden. Det är faktiskt i allmänhetens intresse att veta när jag ser en solupp/nedgång, när jag promenerar i motljus, när jag ska äta/har ätit något, när jag ligger i min säng, att jag har en man/katt/krukväxt som är bäst och finast och unikast i hela världen samt vad det är för konsistens på mitt bajs. (I alla fall så är det asviktigt för alla andra hipstermedelklassvitingar som har fina telefoner och tusen olika konton i sociala medier, och lets fejs it, det är ju vi som räknas.) 

Har du en sådan här? Tur för dig!

Jag är ju som bekant alldeles för dålig på att visa upp mitt liv för omvärlden och det gör ju att mitt liv inte är lika mycket på riktigt som det kunde vara om jag bara statusuppdaterade det mer frekvent (läs: hela djävla tiden). Vi vill ju såklart att vårt barns liv ska bli bättre än vårt, lyckligare och mer på riktigt. Det är ju illa nog att jag inte har instagrammat hela min graviditet, komplett med bristningar och spyor i motljus, men det ska vi nog kunna råda bot på.

Vi ska ha en uppkopplad förlossning. 

Hej världen! Vi ska ha en bebis!

Vi börjar på en gång, genom att ladda upp. Vi ser till att finnas på alla sociala medier. Såklart har vi den här bloggen, men konton ska även uppföras på Instagram, Twitter, Facebook, Google+, YouTube, Flickr och ööööh, LinkedIn och alla andra sociala medier i hela världen! 

Några av våra blivande följare.

Här är en tant som redovisar var man kan följa oss.

För att ingenting ska gå förlorat mellan raderna, så att säga, så turas jag och Johan om att vara konstant uppkopplade. Skitsamma om det har hunnit hända något eller inte. ALLT måste ju dokumenteras i minsta detalj.

När värkarbetet sätter igång på allvar kommer det såklart många suddiga bilder i motljus. Jag lutad över bordet, stönandes av smärta, i motljus. Utsikten från bilen när vi kör till förlossningen, i motljus. Johan framför kaffeautomaten, i motljus. Anestesiologen när hen sätter epidural, i motljus. När jag bajsar på mig, i motljus.

Vi bloggar hela händelseförloppet också.

"Än gör det inte så farligt ont. Det känns mest i ryggen faktiskt, som att jag är lite stel. Hoppas att det inte ska ta allt för lång tid! Hälsningar, pappa Johan"

"Undrar om de har milkshakes på förlossningen? Barnmorskan på föräldrautbildningen sa det. Hoppas att det stämmer! Hälsningar, mamma Susanna"

Vi varvar detta med statusuppdateringar med käcka hashtags, så att ni följare lätt ska kunna förstå och kategorisera.

Jag: AAAAAAAAAAAAARGH! AAAAAAAJ! NAAAAAAJ! SÖDLFKS GNERTIUEVJOJFB!!!! #envarkiminuten

Johan: Det var då ett jädra gnäll härinne! ;) #varkarbete-schmarkarbete #kvaddlar #forlossning

Barnmorskan: Jag ser huvudet på Conahentas nu. Tror jag. Hoppas jag. #babyconahentas

Det är förstås bra om ni engagerar er också. Postar svar, uppmuntrande meddelanden eller bilder. Det är viktigt att vara interaktiv nuförtiden. Hänga med i rådande trender, så att säga.

Den bästa bilden i motljus är förstås när barnets huvud tränger fram ur min fitty.

Jag: Tadaaa! #krystarsomfan

Med skakig handkamera och dåligt ljud kan man se små snuttar av förlossningen på YouTube. Fast det bästa vore förstås om vi kunde livestreama alltihop!

Så fort barnet är ute kommer det att ta över och börja instagramma det också. Barn kan sådant omedelbart nuförtiden. Det är typ en reflex, eller instinkt, ungefär lika stark som viljan att suga tutte. Alla i hela världen är jätteglada och delaktiga och jag får en rejäl sup från en flaska läkarsprit.

Såhär ser bilden på min sup ut!

Jag: Gött é dé! #skalforfan