tisdag 27 augusti 2013

Jag är så fruktansvärt anställningsbar.

Det här blogginlägget har gjorts av:
Text och idé: Susanna Martelin ©
Foto: Frida Selvén ©
  
Kort sammanfattning av min arbetslöshet: Mitt förra jobb upphörde i slutet på oktober förra året. Under december och januari blev jag kallad till några intervjuer för jobb jag hade sökt, men fick inte någon av de tjänsterna. Under våren hade jag några kortare projektanställningar inom kultursektorn, med teaterproduktion. Dessa anställningar fick jag genom kontakter. Under sommaren blev det svårare och svårare att hitta tjänster jag kunde söka, eftersom sommarjobben krävde att man kunde jobba både juli och augusti och alla hösttjänster tillsattes i augusti och ja, det är ju tänkt att jag ska föda barn nu.

Tidigt förra hösten, precis efter att jag kommit tillbaka efter min och Js bröllopsresa, blev jag uppsagd från mitt dåvarande arbete. Det var inte mitt fel att jag blev av med jobbet. Jag arbetade i en organisation med dålig ekonomi, bristande ledarskap och undermålig administration. De till och med sa till mig att det inte berodde på mig, att jag hade utfört ett gott arbete, att de var nöjda. Ändå känner jag ett behov av att säga att det inte var något jag gjorde som ledde till att jag blev uppsagd. Varför är det så?

Jag har i alla år betalat in månadsavgiften till a-kassan jag är med i, så när min anställning upphör går jag till Arbetsförmedlingen och anmäler mig som aktiv arbetssökande. Ett måste om du ska ha rätt att få din a-kassa utbetald. I inskrivningsdisken sitter en arbetsförmedlare som godkänner mina uppgifter och skickar anmälningsmeddelande till min a-kassa. Detta ska inte komma att bli min handläggare. Hen tar sig en snabb titt på min profil och börjar sedan leta efter lämpliga arbeten för mig att söka. Hen hittar en annons för en receptionisttjänst på ett för mig okänt bemanningsföretag, tittar på annonsen i ungefär tio sekunder och säger sedan: ”Det här jobbet tycker jag att du ska söka!” Sedan skriver hen ut en blankett jag ska fylla i när jag har sökt sagda arbete, för det ska redovisas för hen att jag har sökt det; ”Annars blir jag tvungen att avanmäla dig från din a-kassa.” Klockan är tio på morgonen. Jag har hunnit vara arbetslös i två timmar, om man räknar enligt normal arbetstid. Min a-kassa känner antagligen inte ens till att jag är anmäld till dem. Random arbetsförmedlare i inskrivningsdisken sätter tonen, så att säga.

Såhär fortsätter det. I varje kallelse till möte står det att det är obligatoriskt. Jag blir av med min ersättning om jag inte kommer. Jag får en handlingsplan jag måste följa exakt, annars blir jag av med min ersättning. I handlingsplanen ingår att inom utsatt tid rapportera till Arbetsförmedlingen vilka åtgärder jag har tagit för att få ett jobb. Första gången jag ska redovisa ringer jag till Arbetsförmedlingens allmänna telefon. Hamnar i random stad, hos random arbetsförmedlare. Jag redovisar mängd och typ av arbeten jag har sökt. Sedan tittar random arbetsförmedlare på min profil i ungefär tio sekunder, uppfattar ledorden ”kultur” och ”administration” och börjar leta efter för mig lämpliga arbeten att söka. Det första arbetet hen föreslår är en VD-tjänst för en kulturfestival i Skåne. Om hen hade tittat lite längre än tio sekunder på min profil, hade hen sett att mina främsta arbetslivserfarenheter finns inom administration. Jag har förvisso arbetat inom kultursfären, men inte tillräckligt för att kvalificera mig för en VD-tjänst. Jag försöker påpeka det för vederbörande.
”Ja, men det verkar inte vara en VD-tjänst på det sättet. Det är ju inte som att du ska vara VD på Volvo.”
Nästa föreslagna arbeten är en administrativ tjänst i Södertälje och en som evenemangsmedarbetare i Stockholm.
Här passar jag på att meddela Arbetsförmedlingen om att jag har blivit gravid.
”Jag vet inte om det är något ni tar hänsyn till?”, frågar jag.
Svaret kommer omedelbart: ”Nej, det är inget vi tar hänsyn till.” Paus. ”Eller ja, du kanske inte kan söka alla sorters jobb då.”
Hen menar arbeten jag fysiskt inte kan utföra. Att jag inte ska kunna söka anställningar på annan ort eller tillfälliga anställningar, som korta vikariat jag inte kan arbeta tiden ut på, det ser random arbetsförmedlare inget hinder för. Visst kan jag söka tillfälliga vikariat, bara jag upplyser arbetsgivaren om att jag är gravid. ”De uppskattar att man är tydlig och ärlig och är man rätt person för tjänsten så får man den i alla fall.”
För, som hen upplyser mig om: ”Graviditet är ju ingen sjukdom.”
Ett uttalande jag har svårt att förstå. Har jag sagt något som föranleder att random arbetsförmedlare känner behov av att upplysa mig om att graviditet inte är en sjukdom? Framstår jag som dum i huvudet för random arbetsförmedlare? På vilket sätt är random arbetsförmedlare kvalificerad att göra medicinska bedömningar? Visst är graviditet inte en sjukdom, men vi är nog många som tycker att det inte direkt är ett normaltillstånd.

Det står klart för mig, med all önskad tydlighet, att verklighetsuppfattning är något som är sällsynt hos denna myndighets tjänstemän. Jag märker tack och lov att min utseedda handläggare faktiskt har det och ser därför till att all kontakt med myndigheten sker via henom från och med det. Men nervositeten och oron som alltid följer med all kontakt med Arbetsförmedlingen kvarstår. Jag måste göra allt som står i min makt för att få ett nytt arbete, annars får jag ingen ersättning. Exakt vad detta innebär finns det dock inga tydliga direktiv på. Hur många sökta arbeten är tillräckligt många? Tio per månad, trettio, femtio, hundra? Det får jag inget svar på, för det fungerar inte så.

Arbetsförmedlingen låtsas att det är en myndighet till för att hjälpa mig, men det är inte sant. Arbetsförmedlingen har inga skyldigheter gentemot mig. De är till för att kontrollera mig och alla andra arbetslösa. Det blir kanske extra tydligt när jag skriver ett inlägg på den här bloggen om hur dåligt jag mår av att vara arbetslös. En arbetsförmedlare kommenterar på inlägget. Hen får alltså betalt för att sitta och göra sökningar på Internet på orden ”arbetslös” och ”arbetsförmedlingen” för att se vad som skrivs om myndigheten. Ska bli intressant att se vad Arbetsförmedlingen tycker om det här inlägget. Jag vet ju att någon av er läser det här.

Budskapet jag får, inte bara från Arbetsförmedlingen, utan också från media och politiker, är att min arbetslöshet är mitt individuella problem. Det handlar om hur aktiv jag är, hur anställningsbar jag är. Jag eftersöker en annan vinkling, förgäves. Det är mitt och endast mitt ansvar, som individ. Det pratas inte om hur ekonomin ser ut, hur vårt samhälle ser ut, vad som räknas som ett arbete. Det talas inte om urholkad arbetsrätt, att jag är i ett system som förutsätter att jag ska få en fast heltidsanställning, trots att dessa börjar bli lika exotiska som isbjörnarna. Inom kulturområdet går det att få kortare anställningar, eller deltidsanställningar, något jag också har fått, men det premieras inte. Du ska arbeta heltid, eller vara arbetslös på heltid. Det talas inte om att så gott som alla anställningar inom till exempel det administrativa området går via bemmaningsföretag, att det nästan uteslutande handlar om tidsbegränsade anställningar. Det talas inte om arbetsmarknadspolitik eller dess tandlösa åtgärder. Det talas inte om regeln att alla arbetssökande måste söka alla tjänster de är kvalificerade för, i hela landet (om du inte har särskilda skäl för att slippa detta och det har du antagligen inte). Om jag söker en väldigt specifik tjänst som kräver väldigt specifika förkunskaper kan jag få ett arbete på andra sidan landet, annars är det troligaste att någon som bor i närheten, som också är arbetslös, får det jobbet. Och även om jag får ett arbete i till exempel Stockholm - var ska jag bo? Om jag får ett arbete som receptionist i Norrland - ska min partner då säga upp sig från sin anställning för att flytta med, eller ska vi separera? Detta talas det inte om. Det talas inte om att varje utannonserad tjänst jag söker i snitt har 200 sökande. Att det inte spelar någon roll hur anställningsbar jag är, om de andra 199 sökandena är precis lika anställningsbara de; vår anställningsbarhet skapar inte fler arbetstillfällen. Det talas inte om att detta är ett strukturellt problem. Jag förstår att jag har skyldigheter, men det kan jag väl inte rimligen vara ensam om? Eller? Jag förstår att jag har skyldigheter, men jag skulle uppskatta om jag slapp bli bemött enligt principen att jag är en lat, samhällsutsugande fuskare som måste sättas på plats.

Eller så är det precis så som politiker, journalister och myndighetstjänstemän har präntat in i mig: jag har skyldigheter som arbetslös, men jag har inga rättigheter. Visst, jag får min a-kassa, men det är ingen självklar rättighet, utan något jag får på nåder mot att jag gör exakt det som krävs av mig.

Förutsatt att jag inte är anställd som generaldirektör på Arbetsförmedlingen. Då har jag nämligen rättigheter. Om jag blir av med jobbet - inte för att Arbetsförmedlingen har dålig ekonomi och måste skära ner, utan för att man anser att jag inte har utfört mitt arbete korrekt, att man inte längre har förtroende för mig - då blir jag omplacerad på regeringskansliet och får behålla min lön om mer än hundratusen kronor i månaden.

Jag är inte längre aktivt arbetssökande. Nu tillhör jag istället en annan myndighet, Försäkringskassan, så länge jag är föräldraledig. Risken är dock stor att jag måste gå tillbaka till arbetslöshet efter min föräldraledighet, som det ser ut nu har jag ingen fast heltidsanställning.

Så vad kan jag göra? Ja, jag får väl en gång för alla bevisa hur anställningsbar jag är. Sälja mig själv, helt enkelt. Och hur gör jag det bäst då? 

Kommer ni ihåg annonsen för den här lägenheten? Eller annonsen för den här bilen? Mäklaren och bilägaren använde frukt för att visa på värdet i varan. Succé!



Jag marknadsför mig själv med frukt såklart!


Här är de! Frukterna! Ska detta bli mina nya kollegor?

Jag får komma på anställningsintervju!

"Så Susanna, vad skulle du säga är dina främsta egenskaper?"

"Hmmm..."

"Jag är prestigelös, flexibel och socialt kompetent."

"Intressant. Och vad kan du bidra med till vår verksamhet?"



Bra fråga, vattenmelonen! Låt mig demonstrera!



Jag delar gärna med mig av mina kunskaper och erfarenheter!
"Kom lite närmare, så ska jag visa."

"Känner ni till detta? Inte? Det kallas 'Fruitbook'. Jättebra verktyg om man till exempel vill hålla kontakten med andra frukter ute i världen."


Jag passar lätt in i sociala sammanhang! Är bra på att bryta isen! Piggar upp mina kollegor med ett skämt på fikarasten!


"Pst! Har du hört den om flickan och bananen?"

"... Och då sa hon: 'Är du glad att se mig, eller är det bara en banan du har där?' Aaah! Kul va!?"

"Den hade du inte hört förr."



Jag inspirerar och motiverar!


"Wow. Vilket starkt budskap!"

"Ordet 'tillsammans' är ett ledord här!"

"Här ser vi på grafen var ögonblicket för fruktsalladen inträffar."



Att jag är gravid är inget hinder - tvärtom!
"Vad innebär det att anställa någon som är två för en?"

"Det blir DUBBELT SÅ ROLIGT!!!"



Det avgör saken!
"Vi har bestämt oss för att ge dig jobbet! Du är härmed fast anställd, på heltid!"



Hurra! Jag har bevisat min anställningsbarhet!
"Åh vad härligt! Kom i min famn, allihopa!" (Jag är så himla moderlig!)

"Nu gör vi det! I detta ögonblick infaller fruktsalladen!"

Slutet gott, allting gott!



Fotnot: Vet ni vad det latinska ordet 'satir' betyder? Fruktskål.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Hahaha, så jäkla bra! / Lisa

Anonym sa...

Det verkar ju som att det är helt random hur man blir behandlad på arbetsförmedlingen...Tyvärr verkar det som att du har dragit nitlotten. :(
Har en kompis som fått den mest avslappnade handläggaren någonsin och känner sig inte alls stressad/pressad.
Väldigt orättvist...

Karin sa...

Det finns ju en anledning till att arbetsförmedlingen i gemene mun kallas "arbetsförnedringen"...

Efter ett par månader inskriven där är den starkaste jobbsökarmotivationen att man ska slippa dem...

Up The Wooden Hills sa...

Känner igen mig helt från när jag var i kontakt med Arbetsförmedlingen för några år sedan. Och instämmer i att verklighetsuppfattning är väldigt sällsynt förekommande hos dessa tjänstemän. Tyckte också det var tråkigt att en av personerna som skulle registrera mina uppgifter i samband med att jag skulle söka starta eget-bidrag också tog sig friheten att upplysa mig om att "starta företag är svårt och det är hård konkurrens" - utan att veta hur jag presterar, hur min motivation är och vad jag ens skulle jobba med. Denna person var inte ens handläggare utan satt i "receptionen" och luftade fritt sina åsikter. Tråkig inställning som definitivt bidrar till dålig stämning och en ännu större klyfta mellan arbetssökande och arbetsförmedlare. Tack för en knivskarp och välformulerad text! Skrattade hjärtligt med i fruktexemplet, det var helt fantastiskt bra!

Sara sa...

Hehe, och anledningen till att JAG just hittade till din blogg var för att du skrivit om Volvo (VD för Volvo). Jag jobbar som konsult åt Volvo och gör sökningar på olika ord som "Volvo" i sociala medier varje dag. :-)
Men din blogg verkar kul ju! Ska fortsätta läsa den, fast privat då. :-)

W. sa...

Hej.
Hittade hit genom att Annika Ivarsson gillade länken.

Jag skrev och regisserade en scenföreställning i ämnet 2010. Föreställningen uppfördes i form av en föreläsning av och med jobbcoachen Krister - En man som vet hur en människa bäst anpassar sig till arbetsmarknaden. Här kan du se bitar ur den föreställningen:

http://joelwallon.wordpress.com/dramatikscenwerk/

Och här hittar du tillhörande "Instruktionsfilmer" Som coachen Krister använde sig av:

http://vimeo.com/33991436

http://vimeo.com/33993550

http://vimeo.com/33992359

Nu sitter jag och skriver på ett manus för webb-tv med tema arbetslöshet och denne coach i en av huvudrollerna.
Dina bra texter tyder på att Krister tyvärr är högst aktuell även inför 2014. Det ökar stridslusten och gör arbetet med manuset meningsfullt.

Tack för bra texter och lycka till på spelet arbetsmarknaden!
/W.

Susanna Martelin sa...

Hej alla!

Roligt att det är så många som läst och kommenterat! Anledningen till att jag inte svarat tidigare är att det kom lite saker mellan; en förlossning närmare bestämt. Nu har vi precis fått komma hem med vår dotter och jag har fem minuter mellan amningar att återkoppla! :)

Lisa: Tack!

Anonym: Det kommer delvis an på vem man får som handläggare, man kan ha riktig otur och få en paragrafryttare eller så får man någon som minns att man är människa. Arbetsförmedlingens inställning och regelverk är förstås samma överallt och det är vad som avgör.

Karin: Ja, så kan det verkligen kännas, vilket ju är helt sjukt.

Lisa-Marie: Det är ju märkligt att de säger så till dig, eftersom jag aldrig har fått höra att arbetsmarknaden är svår just nu, vilket väl skulle vara motsvarigheten vad gäller anställningar.

Sara: Volvo är ett varumärke och du bevakar hur varumärket uppfattas. Det är väl en sak med företag, men ska statliga myndigheter också behandlas som varumärken, frågar jag mig. Och välkommen hit, förresten. :)

W: Låter som en rolig och intressant pjäs det där, ska se om jag kan kolla på Kristers filmer, jag har gott om tid att kolla på film och bilda mig så länge min bebis gillar att maratonäta. Roligt att du fann min text givande!

Anonym sa...

Jag är själv arbetsförmedlare, som hittat detta via vän som delat det på sin fbsida. Jag förstår allt för väl vad du menar, och är själv oerhört trött på kontrollfunktionen i arbetet, liksom många av mina kollegor. Men knystar man något om det får man veta att man är illojal mot uppdraget och mot de kollegor som gör vad som förväntas. Lite flexibilitet och acceptans för att få behandla människor som individer, önskas faktiskt från många av oss. Att verklighetsuppfattning är sällsynt hos oss, känns lite orättvist att höra, men det är sant att det inte är ett drag som premieras i löneförhandlingar.

Anonym sa...

Varför skriver du "hen". Det är ett märkligt ord.

Susanna Martelin sa...

Anonym arbetsförmedlare: Orättvist eller inte, det är min personliga upplevelse jag förmedlar här, det är såhär jag har blivit bemött. Det du beskriver låter som hemska arbetsvillkor. Mycket beklagligt att inte heller detta får utrymme i media, att ni inte protesterar utåt. Samtidigt förstår jag varför, om det är något som kan få er att riskera era jobb. Inte heller arbetsförmedlaren vill ju bli arbetslös.

Anonym: Vad är det som är märkligt med ordet 'hen'? Det är ett vedertaget, könsneutralt pronomen, här använt för att ytterligare anonymisera personerna jag pratar om i inlägget.