Jag har varit på semester.

Hej Internet och verkligheten och alla mina miljoner läsare! 

Har ni saknat mig? Jag har varit på semester, förstår ni. Riktig semester. Jag har sovit länge alla morgnar, läst och stickat helt fanatiskt, knullat, tittat på tv-serier och film, legat på bryggan, badat i havet, sovit middag, gjort ingenting. Jag har inte skrivit. Nästan inte alls i alla fall. Det var skönt. Ibland behöver man en riktig paus. 

Jag har inte heller brytt mig om särskilt många saker som jag brukar bry mig om, ni vet, orättvisor och sådär. Det har också varit skönt.

På lördag ska jag gifta mig. Folk har frågat mig ungefär sedan i januari om jag är nervös och om det är mycket att göra. Det är inte så himla mycket att göra, men nu är jag nervös. Jag oroar mig för helt logiska saker som att vi egentligen inte har bokat lokal och vigselförrättare, att någon ska spilla rödvin över hela min klänning innan vigseln, att vigselförrättaren ska bli arg på mig för att vi har ändrat på lite saker i ceremonin, att vi ska missa att köpa något viktigt, att häftet inte går att trycka, samt att gästerna ska ha tråkigt och tycka att ceremonin suger. Ja, ni hör, helt logiska saker.

Jag ska hämta öl, se till att det där häftet blir tryckt, skriva klart en sak, baka tårta, träffa min moster som jag inte sett på hundra år. Ja, och sedan är det ju själva bröllopet då. Jag kommer nog inte skriva så mycket den här veckan.

Fast kanske lite ändå.

Puss och kram!

Sommarbesök

Kvällen skymmer tidigt. Åskan klarnar strupen i fjärran. När den tystnar hör jag ett bekant krafsande från linneskåpet. Jag öppnar dörren och ser att det rör sig i tvätthögen. En burrig svans sticker upp och ett förnöjt kuttrande stiger mellan strumpor och handdukar. Jag harklar mig och knackar med knogen mot dörren. Det blir stilla i tvätthögen, sedan tittar Lilla Djuret upp. Det har en av Johans kalsonger på huvudet.

"Det var inte igår.", säger jag.

"Nej.", säger Lilla Djuret."Och inte i förrgår heller."

En lukt av mysk stiger upp från smutstvätten. "Hör du.", säger jag. "Låt bli att märka våra kläder. Jag förstår inte din förkärlek för tvätthögen."

"Tvätthögen.", myser Lilla Djuret och rullar sig i tygerna.

Det sniffar på kalsongerna. "Hane."

"Det stämmer."

"Bra jobbat."

"Tack. Kan du vara snäll att ta av dig de där?"

Lilla Djuret kastar av sig kalsongerna, halkar fram över högen och börjar sedan klättra upp längs mitt byxben. Det hänger i min tröja och betraktar mig noga.

"Dina ögon har krympt."

"Jag är trött.", säger jag.

"Sov mer."

"Jag försöker."

Lilla Djuret bligar misstänksamt på min frisyr med sina stora, blanka ögon. "Du har en konstig tova i pälsen. Är du sjuk?"

"Det är en fläta.", säger jag sårat.

"Så du är inte sjuk då?"

"Nej, säger jag ju."

"Du är alltid så känslig. Finns det pannkakor?"

"Nej, det finns inga pannkakor."

"Varför finns det inga pannkakor?"

"För att vi inte har gjort några pannkakor."

"Varför har ni inte gjort några pannkakor?"

"För att vi inte ville ha några."

"Men jag vill ha pannkakor."

"Men jag vet ju aldrig när du tänker komma!"

"Exakt." Lilla Djuret grinar nöjt. "Så varför finns det inga pannkakor?"

Jag ställer mig och steker pannkakor. Lilla Djuret pilar runt och tittar på lägenheten. Det blir mycket förtjust över odlingarna och komposten på balkongen och gräver och sniffar i jorden. Det umgås med Johan som sitter framför datorn i soffan. Jag hör hur Lilla Djuret skrattar när Johan kliar det på magen. Det blir tyst i vardagsrummet och när jag tittar in ser jag att Lilla Djuret letar efter loppor på Johans huvud.

"Han har en fin sommarpäls.", säger Lilla Djuret.

"Det kallas snaggat. Man klipper håret själv."

"Whatever.", säger Lilla Djuret.

Det sätter i sig fem pannkakor, vilket är imponerande med tanke på att det är ett Mycket Litet Djur. Därefter är det min tur att bli inspekterad, medan Johan plockar undan i köket. Lilla Djuret kollar mina naglar ("klorna ser bra ut") och vill titta så jag inte har loppor. Jag får ta ut min fläta så Lilla Djuret kommer åt. Det rafsar med sina flinka tassar över min hårbotten. Jag blir sömnig av beröringen. Kroppen mjuknar. 

"Måste se över det här med eventuell ohyra.", säger Lilla Djuret och fortsätter att pilla mig i håret, trots att vi båda vet att jag inte har löss.

"Jag ska ha semester snart.", mumlar jag.

Lilla Djuret fnyser. "Konstig uppfinning det där med 'arbete' och 'semester' och 'livspussel'."

"Jag vet. Det är därför jag är så trött. Jag jobbar för mycket."

"Du leker för lite.", säger Lilla Djuret.

"Jag lovar att leka under semestern. Jag ska sticka och läsa och skriva och sova."

"Du borde leka alla dagar.", propsar Lilla Djuret. "Det är bra för magen."

Jag suckar. "Jag försöker. Det är svårt att hinna bara. Och orka. Ibland vill jag ingenting när jag kommer hem från jobbet, speciellt när någon varit jobbig eller taskig."

Lilla Djuret stannar upp. "Biter du dem?"

"Vadförslag?"

"Om du biter dem. Gör du det?"

"Nej."

"Du borde bita dem."

"Det är inte riktigt så vi jobbar.", skrattar jag. "Av ren nyfikenhet: hur skulle jag bita dem exakt?"

"Du varnar först. Om de inte skärper sig så biter du dem."

"Hur varnar jag?"

Lilla Djuret drar upp läpparna över tänderna och morrar.

"På så vis. Och var biter jag dem?"

"I nosen såklart." Lilla Djuret tittar allvarligt på mig. "Så de vet vem som bestämmer."

"Jag ska tänka på det."

"Du har ingen ohyra.", konstaterar Lilla Djuret.

Jag gäspar. 

"Gå och lägg dig.", säger Lilla Djuret.

Johan pussar mig godnatt. Lilla Djuret följer mig till sängen och stoppar om mig.

"Jag tänker spela Wordfeud med din hane." Lilla Djuret sitter ovanpå täcket, alldeles vid mitt huvud. "Behöver vi slåss om saken?"

"Nej, fåntratt. Men du kan väl sjunga för mig först."

Lilla Djuret sjunger och vaggar sakta fram och tillbaka, en sång om Små och Stora Djur, om skogen och staden och vindarna. Jag somnar och drömmer att jag är i djungeln under de höga träden.

Free your mind and the rest will follow

Jag tittar på programmet Ett annat sätt att leva, som visas på SVT. Vanligtvis har jag svårt för översättningar, men programmets engelska titel; Tribal Wives, får tillsammans med den något smöriga vinjetten en stereotyp och exotifierad ton som jag inte tycker om. Den svenska titeln beskriver bättre vad programmet handlar om: kvinnor från det västerländska samhället spenderar ett par veckor tillsammans med kvinnor vars sätt att leva skiljer sig från vårt. I det senaste avsnittet åkte Jackie från Bristol för att vara med karenfolket i norra Thailand. Kvinnorna som tog in henne i sitt hem var vänliga och kärleksfulla, samtidigt bestämda och tydliga. Jackie togs väl emot och deltog i arbetet i byn tillsammans med de andra. (Den som vill se avsnittet får skynda sig, SVT har bara rätt att visa programmet under en vecka efter sändningstid.)

En kväll förde Jackie videodagbok. Kamerans ljusinställningar gjorde henne grön i mörkret.

"Det här är det enda stället jag varit på i hela mitt liv där jag inte känner mig annorlunda på grund av min hudfärg."

Jackie är svart. Hennes jamaicanska föräldrar har alltid sagt till henne att hon måste arbeta dubbelt så hårt som alla andra för att komma dit hon vill.

Att hon nu slipper att ständigt bli påmind om sin hudfärg gör att hon känner sig fri. Hon är fri i tanken.Det finns rum i hennes sinne för de verkligt viktiga sakerna.

När jag ser detta är det något i mig som vaknar och sätter sig raklångt upp. 

Jag är inte svart, jag är vit. Jag kommer alltid att anses vara vit och så länge vi har ett samhälle där en hudfärg är mer värd än en annan, kommer jag att få alla fördelar det innebär att vara vit. Jag är också kvinna. Jag kommer alltid att vara kvinna och så länge vi har ett samhälle där det ena könet anses mer värt än det andra, kommer jag alltid att få möta det förtryck det innebär att tillhöra det sämre ansedda könet. Jag blir ständigt påmind om att jag är kvinna och att det är sämre. Förtrycket har varit så starkt att det är helt internaliserat hos mig. Mina tankar uppfylls av att jag är kvinna.

Känns det igen?

Detta att ständigt fundera över hur jag ser ut, ständigt fundera över om jag är snygg nog (det vill säga bra nog), hur jag uppfattas av andra, om min kropp blir studerad av andra, om det är något jag måste ändra på, lägga till eller ta bort. Om jag lägger ihop all tid jag ägnar åt att tänka på och vara medveten om mig själv, ja, jag vill faktiskt inte tänka på det.

 Det känns som en utopi att kunna ha ett sinne helt fritt från detta, ett stort och rymligt sinne där vad som helst får plats, som kan fyllas med de viktiga sakerna, eller hållas helt tomt och stilla.

 Samtidigt tror jag att det är just precis det vi måste försöka arbeta med om den här världen någonsin ska bli ett bättre ställe.

Men det är ju för att våra kroppar är så himla olika ju! Åh, vad olika de är!

I DN kan vi läsa om hur manliga basketspelare fick åka förstaklass medan damerna fick åka ekonomi.

Jag förstår inte varför folk blir så djävla upprörda över det. Alla vet ju att i förstaklass så finns det en liten bricka med kudde där mannen kan lägga sin kukapenis. Tjejer har ju ingen kukapenis utan en såndärvahettere... Grej. Ja, en grej, har de. En konstig grej, mellan benen. Det kanske typ är en ut-och-invänd kukapenis som damerna har på insidan kroppen. Jättekonstigt. I alla fall, så behöver de ju inte den där brickan att lägga könet på. Alltså behöver de inte åka förstaklass, oavsett om de är bättre på basket än killarna eller inte. Faktiskt.

Reaktioner på Bröllopstema

Som ni kanske minns körde jag här på bloggen den fantastiska, eklektiska, magnifika, extravaganta serien Bröllopstema. Reaktionerna lät förstås inte vänta på sig. Eller ja, kanske lite. Men i alla fall!

Del 1: Allt av allt

Första delen fick ett storslaget mottagande. Jag har väl aldrig fått så många kommentarer på bloggen. Det skrattades och jublades. Tina påstod att hon rent av hade skrattat så det kom lite kiss. Härligt! Kanske beror detta varma mottagande på att det var den allra första delen, eller så är ni helt enkelt materialistiska skator, mina vänner.

Min syster kände, ska vi säga, starkt, för droskpumpan.

Från Facebook:

Systern: "Jag tycker att ni ska satsa på pumpa-droskan! Jag skulle kunna tänka mig att betala ganska mycket pengar för att få möjlighet att se dig och Johan kliva ur den...då gärna klädda i något rosa och fluffigt....*gapskrattar inombords*."

Jag: "Åh, kära syster! Vad fint att du vill hjälpa till! ♥"

Systern: "Självklart! ♥"

Detta återkom senare i ett telefonsamtal, då hon igen tog upp det här med droskan. Med iver i rösten sa hon att hon var beredd att betala pengar för att se mig och Johan gå ur pumpan. Mycket pengar.

Jag: "Men du har ju inte sett de andra temana än. Du får inte fastna i det här."

Systern: "Jo. Jo, jo, tro mig, vi behöver fokusera på det här."

Jag fick även flera erbjudanden om att folk ville sy den där klänningen med fyrtio meter rosa tyll. Hyggligt, tycker jag! 

Del 2: Nittiotalet

Del två utlöste fullkomlig orddiarré på min (förbannade djävla skit-)tidslinje på Facebook. Det rabblades upp: Robyn, Date-parfym, Buffaloskor, jazzbyxor, flanellskjortor och jättejätteljusblå Lezis 501.Johan hotade att det minsann inte skulle bli någon modellbringa om inte han fick komma som valfritt Seattleband. 

Tina ville nu också gifta sig med mig. Vi bestämde att hon fick vara Sporty Spice. Både hennes man och Johan är okej med detta.

Tydligen var nittiotalet även Johans bror, Anders, favorittema. Han mumlade något om att han ville komma som Scary Spice.

Del 3: Arty-farty

Det här är Fridas favorit. I övrigt fick jag inte mycket reaktioner alls, förutom att Oscar blev sur för att maten inte var vegetarisk. Jag tolkar det som att Frida var den enda som fattade. Ni andra är alltså inte konstnärliga nog. Det var FÖR avantgarde, helt enkelt.

Del 4: New Age

Johans favorit! Min älskling! Han vill till vår gemensamma planet såklart! Han vill dock tillägga att det inte kan räknas som riktigt New Age om det inte kostar hutlöst mycket. Så vi får väl kanske ta ut en anmälningsavgift på sisådär 2000 spänn per person.

Facebookkonversation mellan mig och systern:

Systern: "Bara tanken på att få skicka ut en inbjudan där det står 'klädsel: kaftan' till ens vänner gör att det här temat hamnar i topp hos mig."

Jag: "Oj, går det om 'Allt av allt' alltså?"

Systern: "Ja...eller jag vet inte...kanske man kunde kombinera de tu på något sätt?!"

Jag: "Du kan inte släppa det där med pumpan, eller hur?"

Systern: "Nä...det kommer dröja. Hehehe."

Tina undrade om alla var tvungna att "ställa sig" i Fisken? Om det är fler som oroar sig över det här, så vill jag vara säga att det går utmärkt att stanna kvar i Barnets position. Man kan alltid, när som helst, återgå till Barnets position.

Tack alla tyckare! Jag gillar er extra mycket.

Motivationen. Tålamodet.

Det känns som att jag aldrig riktigt kommer ikapp. Som att det alltid är något jag inte hinner göra, någon jag inte hinner träffa (infoga ditt namn här). Allt känns hela tiden lite halvdant. Det får mig att hata vuxenlivet, hata att jobba så förbannat mycket hela tiden. Det är inte värt det, det är aldrig värt det. På nätterna drömmer jag vilda drömmar, om dagarna rör sig kroppen för långsamt, medan allt jag har i huvudet blir till en enda smet. Jag vill inte ha något som väntar på mig, väntar på att bli gjort.

Jag vill att alla ska få vara friska. Jag vill inte att någon jag bryr mig om ska behöva fara illa. Jag vill inte att vi ska behöva oroa oss mer.

Jag vill bara ligga på bryggan och slumra, titta på brännmaneterna, havets drömmande nebulosor, som sakta driver förbi.

Sexism: It's a EU Thing!

Dear scientific people of the European Comission,

Thank you so very much for making this videosnutt. I have always tänkt that there are some things I just can't do, for exempel run fast like a man, drive a car or think about komplicerade things. Since I have a pair of very large boobs and a pussy vagina, I alltid thought that it just won't be possible for me. But now I know I was wrong! Science is spelled with a lipstift in the middle! To work in the scientific område is like being a model and all girls and women who have pussy vaginas are so good at being modeller! The laboratorium is really a cat walk, only with dna-strängar, hydrogen, smoke, läppstick and nagelpolish and sexy säkerhetsgoggles! And all the hot forskare will be so glad to se me they will look up from their strobostetoskop! Now I will go forska on the lifeforms in puder.

Many kind hälsningar, 

Susanna "Scientific Sexkitten" Martelin